Invisible → o.m

kapitel 36 del 1

19/12/15

19 december, Charlies födelsedag, dagen då hon fyller arton år. Och vi hade fortfarande inte löst det. Jag hade inte ens pratat med henne eller Hilda, varken över telefon, eller öga mot öga. Det kändes konstigt, vi hade aldrig riktigt varit osams, så därför visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera en situation som denna.

Jag var iallafall medveten om att det skulle hållas en överraskningsfest åt Charlie ikväll och att Hildas pappa fixat en festlokal. Detta hade varit planerat väldigt länge, men ändå hade jag knappt deltagit i det sista av planeringen. Jag och Hilda hade planerat allt i minsta detalj. Tillsammans hade vi kommit fram till ett tema och valt ut lokalen, samt handlat olika dekorationer och beställt ballonger, och även skickat ut inbjudningar. Men enda sen incidenten härom morgonen och grejen med avslutningen så hade vi inte diskuterat kvällen något mer. Så jag bara antog att Hilda planerat lite själv.

En, två, och tre signaler gick fram i mitt öra innan ett klickande ljud hördes, och Hildas ljusa röst sade hallå. "Hej Hilda.", sade jag tyst, och slog mig ner i min datastol med en suck.

"Andrea?", hörde jag henne säga. "Vad vill du?"

Jag suckade återigen, samtidigt som jag pillade med en penna som låg framlagd på mitt skrivbord tillsammans med ett ritblock. "Det är Charlies födelsedag idag, och festen kommer väl fortfarande hållas eller?"

Det blev hennes tur att sucka. "Ja, Andrea, den ska fortfarande hållas.", mumlade hon, och i bakgrunden av samtalet hörde jag skratt och högljudda röster. Förmodligen hade hon hjälp med att fixa iordning lokalen, kanske av Molly, eller Lovisa. "Jag var osäker på om du fortfarande ville delta, nu när du har pojkvän och allt."

Jag kände att jag blev irriterad, men valde att inte säga något som skulle göra situationen ännu mer komplicerad. "Klart att jag vill delta, jag har ju också varit med och planerat det.", sade jag så lugnt som jag kunde.

Jag hörde hur hon hummade i andra änden av samtalet. "Men då antar jag att vi ses snart då? Tror du att du kan hämta ballongerna påvägen?"

"Ja, det är nog inte omöjligt att fixa.", sade jag i sammanhanget som jag reste mig upp från stolen jag suttit i en stund, och gick fram till min garderob för att dra ut klädseln jag noggrant valt ut inför kvällens fest. "Ska jag byta om redan nu? eller sen?"

Återigen hörde jag hur hon hummade, som om det hjälpte henne att tänka."Sen.", sade hon efter en stund av tystnad. "Men du får snabba dig, vi har en hel del kvar, vi har bara hunnit ställa iordning borden och fått fram stolarna!"

"Jaja, jag ska snabba mig, vi ses sen, hejdå.", och med det sagt drog jag undan mobilen från örat och klickade bort samtalet. Mobilen slängde jag ganska tätt därefter ner på sängen, för att med båda händerna ta ut galgen ur garderoben.

Temat inför kvällen var hippie, och på inbjudan som skickats ut stod det att man specifikt var tvungen att ha något som symboliserade detta. Charlie hade så länge jag kunnat minnas älskat hippiekulturen och allt som den involverade. Blomkransar, batiktröjor, bootcut jeans, ovala solglasögon, listan med anledningar kunde bli väldigt lång.

Under flera veckor hade jag gått runt och funderat på vad jag själv skulle ha på mig. Och efter många om och men, hade jag tillslut beslutat mig för ett par grå,blå mönstrade bootcut byxor med högmidja, tillsammans med en gräddvit croptop som gick ner en bit över mina axlar och med små blommiga detaljer kring änden och med knytning i mitten. Jag hade även varit och köpt en blomkrans och ett par runda solglasögon i svart på glitter, och lagt fram massvis med olika halsband, armband och ringar.