Invisible → o.m

kapitel 30

Tror många kommer gilla innehållet av detta kapitlet heheh

6/12/15

Denna söndagen vaknade jag upp på ett ovanligt bra humör. Vanligtvis brukade jag ha ångest högt över öronen på söndagar, men just denna dagen var något annorlunda. Jag mådde bra. Jag kände mig varken ångestfylld över att ännu en skolvecka närmade sig, eller speciellt trött efter helgen - som mest bestått av plugg och slöande.

Jag vaknade inte precis upp med ett leende på läpparna, men jag kände mig åtminstone helt okej, och det räckte.

När jag kom ner till köket, efter att ha tagit en snabb dusch och klätt på mig, satt redan hälften av min familj vid bordet - mamma och pappa, det var bara Alwa som saknades. De båda satt med varsin del av dagstidningen framför sig, samtidigt som de då och då sörplade på sitt nybryggda kaffe. Mamma tuggade på sin macka, medan pappa då och då slevade i sig yoghurt. Ingen sade något. Allt som hördes var deras andetag, och ljudet av deras munnar som tog in frukosten.

Jag stod tyst i dörröppningen, och det tog en stund innan pappa tillslut upptäckte mig. "Åh godmorgon älsklingen min!", sade han muntert, i sammanhanget som han tog av sig läsglasögonen och la ner dom framför sig på bordet, ovanpå tidningen.

Jag nickade litegrann och tog ytterligare ett steg längre in i köket. "Godmorgon.", svarade jag med ett litet leende. Försiktigt pillade jag med änden på den svarta, fluffiga tröjan jag hade på mig, samtidigt som jag studerade frukostbordet med blicken. Frallor, apelsinjuice, bacon, ägg, till och med pannkakor fanns på bordet.

Pappa drog mig intill sig när jag passerade honom för att gå och sätta mig bredvid mamma. Han pressade en fjäderlätt puss mot min kind, och gnuggade mig lite över håret innan han tillslut släppte taget. "Vad är du sugen på?", frågade han, och gjorde en långsam gest över bordet med högerhanden. "Vi tänkte att vi kunde slå på stort idag, i med att både du och Alwa har en ganska hektisk vecka framför er, ni behöver lite energi!"

Jag grimaserade. "Påminn mig inte." Jag lade först ner min mobil på bordet, och drog sedan ut stolen bredvid mamma för att slå mig ner. "Har ni inte sagt till Alwa att frukosten är klar?"

Mamma klappade mig på axeln och skrattade mjukt. "Alwa sov hos Vincent igårkväll, men hon borde vara hemma snart, hon lovade att äta frukost med oss."

Mycket pågrund av pappas smockfulla schema som kock och mammas långa arbetsdagar som högskolelärare, blev det aldrig riktigt av att vi i familjen satte oss ner allihop och pratade igenom dagen. Tiden fanns inte riktigt till, iallafall i de flesta fallen, och oftast när alla var hemma samtidigt så tog annat upp den lediga tiden.

Att vi satte oss ner så ofta som möjligt var viktigt för våra föräldrar, och även för mig, och om det var lika viktigt för Alwa var jag inte så säker på. Hon spenderade nästan mer tid med Vincent än vad hon gjorde med oss. Och om det inte var pojkvännen som tog henne ifrån oss, så var det kompisar. Det var alltid något.

Pappa harklade sig, vilket fick mig att släppa tankarna. "Ska du hitta på något idag?"

Jag ryckte på axlarna. "Kanske, vet inte."

Tidigt imorse runt åttatiden hade jag skickat iväg ett sms till Ogge av ren impuls, där jag frågat om han ville hitta på något under dagen. Men han hade ännu inte svarat, och säkerligen berodde det på att han fortfarande sov. Så därför visste jag inte om det blev något, eller inte.

Mamma armbågade mig i sidan och sade något, men jag var för distraherad av mina tankar för att höra vad det var hon sade. Men framför mig såg jag hur pappa nickade, och hur hans blick for över till mig. "Andrea, hallå, hörde du vad vi sa?", nästan ropade mamma bredvid mig och rynkade bekymrat på näsan. "Är allt okej? du brukar inte vara såhär frånvarande."