Invisible → o.m

kapitel 13

18/10/15

"Men snälla nån, sitt still!", suckade Charlie och drog undan borsten några centimeter, så den numera inte vilade mot mitt vänstra ögonlock. Därför tog jag tillfället i akt och öppnade ögonen för första gången på säkert en halvtimme. Då en starkt lysande lampa var riktad emot mig, blev jag tvungen att kisa, och nästintill direkt ångrade jag mitt val att öppna ögonen.

"Men mina ben gör ont-", gnällde jag och svepte handen genom håret då några ensamma hårstrån lagt sig över mina kinder. "Är du inte klar snart?"

Hon suckade ännu en gång och böjde sig smått bakåt i stolen för att nå skrivbordet en bit bort, som för tillfället var täckt av massvis med olika sminkprodukter. Det var väldigt många olika produkter som skiftade i både färg och form, vissa av förpackningarna var från mac eller maybelline, medan andra var täckta med halloween loggor och vitsminkade ansikten.

."Alldeles strax, lugna dig, och sluta gnäll som en liten treåring.", sade hon och halade upp en oval mascara förpackning i handen, utan att bryta ögonkontakten med mig. Hon log nöjt och vred om korken några varv, innan toppen tillslut lossade och hon kunde lyfta upp den svarta borsten ur förpackningen. "Jag svär, för det mesta tror jag att du är en elvaåring i en sjuttonårings kropp"

"Du ska inte prata med mig om att vara barnslig.", kontrade jag och vinklade blicken uppåt taket då hon skulle lägga mascara över mina nedre ögonfransar.

"Det passar väl utmärkt att jag tar det snacket med dig, då jag är din mognaste kompis.", småskrattade hon och tog något steg bakåt för att få en bättre blick på hur mitt smink såg ut så här långt in i processen. Hittills hade hon applicerat läppstift, någon brunaktig ögonskugga, eyeliner, och även mascara. Det hela hade tagit väldigt långt tid,

men såklart var det ju inte så värst konstigt, då hon gjort om läpparna säkert fyra gånger när hon blivit missnöjd.

Jag var mycket medveten om att Charlie älskade det här med halloween, och allt som högtiden innebar. Skräckfilmer, godiset, alla möjliga sorters kostymer som skiftade i hundratals modeller och färger, allt från sexiga läkarkostymer till gorilladräkter, listan om varför hon älskade halloween så mycket kunde bli extremt lång.

Egentligen tyckte jag själv inte högtiden var så jätte rolig, men kanske var det för att vi aldrig riktigt firat den i min familj. Och för att jag som barn varit fruktansvärt rädd för nästintill varje utklädd varelse som runt denna period ringt på hemma hos oss i önskan om lite godis.

Därför hade jag till en början planerat att säga nej, för att istället ligga hemma och kolla på någon halvdan halloween film. Men efter mycket envist tjatande ifrån Hildas håll och även lite ifrån Charlies, hade jag tillslut gått med på det hela och lovat att inte lämna festen för att gå hem före klockan elva. Tidigare än så var det tydligen inte tillåtet för mig att gå hem.

Därefter skulle jag sova hos Hilda, då det var hon som bodde närmast festlokalen och jag var för lat för att ta tunnelbanan hem runt elva, men det var också pågrund av att mamma inte tyckte om när jag vistades ute själv såpass sent på kvällen, speciellt runt tunnelbanorna, med anledning av allt skumt som hände nuförtiden här i huvudstaden.

Charlie skulle också sova hemma hos Hilda, och helt ärligt kändes det väldigt roligt att vi tre skulle göra något sådant tillsammans. Då vi inte gjort det på jätte länge, och numera knappt umgicks alla tre.

Under yngre år hade vi sovit över hemma hos Hilda flera gånger i månaden, men när vi börjat gymnasiet hade mycket förändrats, inkluderande vår vänskap, och dom båda hade helt enkelt under den tiden tappat intresset för vår trio.