Invisible → o.m

kapitel 31

Ni får kapitlet lite tidigare eftersom jag åker bort över helgen <33 puss på er, tack för all positiv och snäll respons

8/12/15

I princip hela veckan hade jag gått med skuldkänslor i bakhuvudet på grund av att jag faktiskt ignorerat Felix, för han och Ogges eget bästa försökte jag intala mig själv trots att jag var medveten om att jag kunde hört av mig och berättat varför jag inte valde att svara åtminstone. Efter övertalan av mig själv skickade jag iväg två meddelanden, som jag visste skulle ställa till det, men förhoppningsvis var det värt det.

Jag hade ju löst saker och ting med ogge, det var nästan bättre än förut - men fortfarande svajigt. Detta betydde att det var dags för mig att sluta ignorera Felix och ge honom en förklaring till mitt dåliga beteende.

Vi hade ju trots allt varit vänner innan Ogge erkänt sina känslor för mig, och varför jag låtit det påverka min relation till Felix visste jag inte riktigt. Jag var nog mest rädd att jag skulle råka splittra på dom, hur löjligt det än verkade. Dessutom visste jag att jag skulle få frågor om Ogge om jag umgicks med Felix, och under den perioden stod jag inte riktigt ut med det.

10:59 - jag;
Sorry, kan inte äta med dig idag. Behöver ta i tur med lite små saker. Hoppas det är okej.

10:59 - jag;
Luncha med mig idag? Vi skulle behöva prata.

Ett var skickat till min lunchkompis, Hilda, som jag nästintill alltid åt lunch med förutom på onsdagar och torsdagar, för då hade vi inte lunch tillsammans. Jag visste redan nu att lunchkompisen, med andra ord, Hilda skulle tycka att jag var en elak människa då jag valt bort henne, men sådana smällar får man ta.

Det andra var skickat till Felix, jag kände att jag verkligen var skyldig honom detta, och smällarna med Hilda är förhoppningsvis värda detta.

11:00 - Felix;
visst, skönt att höra någonting av dig!

11:01 - Hilda;
skojar du? ska du seriöst låta mig äta ensam? vad har du som är så helvetes viktigt

11:02 - Hilda;
så jävla lågt av dig andrea, jag sa nej till molly och de andra när de gick till vapiano för att äta, för att äta med dig! och nu ska jag få äta ensam, tack så jävla mycket.

11:02 - Felix;
Ses snart på lunchen darls

Jag suckade, jag visste att hon skulle reagera så, men det går över snart. Det är faktiskt sådant man får ta om man ska vara vänner, respektera varandras sämre sidor också.

"Andrea? Du håller väl inte på med din mobil mitt i lektionen?"

Jag skakade på huvudet.

"Bra, jag såg nog i syne." sa den kvinnliga läraren och skrattade.

Hon är 63 år, har färgat svart hår, har dålig syn och undervisar i de flesta ämnena om original läraren har annat för sig.

Jag nickade, och log lite.

"Läs sida 37-39, och sedan får ni gå på lunch."

Detta med att läsa och sedan gå på lunch fungerade inte riktigt för min klass, ingen läste och alla gick på lunch, även jag, men tjugominuters extra lunchrast skadade ingen.