Invisible → o.m

kapitel 36 del 2

19/12/15

Hela överraskningsmomentet hade lyckats och Charlie som kommit tillsammans med sina två systrar, hade blivit mer än förvånad när vi hoppat fram och skrikit grattis i mörkret. Till en början hade hon varit lite småsur över överraskningen, men när hon insett hur mycket energi och tanke vi lagt i detta hade hon blivit alldeles rörd och tårar hade trängt sig fram i hennes ljusa ögon.

Hon hade hälsat lite kort på mig och Ogge när hon gått rummet runt och kramat om folk. Men det märktes på sättet hon enbart nickade lite lätt åt mig att hon precis som Hilda fortfarande var lite sur och liksom försökte ta avstånd för att inte ställa till med något som skulle sänka stämningen över stället.

Jag kände att jag blev allt mer frustrerad över situationen för varje sekund som gick. Och därför tog jag tillfället i akt när hon gjorde sig redo för att gå och byta om till mer passande kläder.

"Jag kan följa med dig.", sade jag tyst. Jag kände mig liten och sårbar där jag stod bredvid henne och Hilda i den ödelagda och tomma hallen. Men också för att jag hela tiden kände av blickarna som Hilda konstant gav mig, då de var långt ifrån positiva.

Hilda suckade överdrivet och ruskade protesterande på huvudet till svars. "Nej, du ska inte få förstöra hennes speciella kväll.", snäste hon surt.

Jag gav Charlie en bedjande blick och lade huvudet på sned. "Snälla."

Men ännu en gång blev det Hilda som svarade, ännu mer irriterat än hon gjort innan. "Alltså Andrea lägg av!" Hon räckte över en plastkasse till Charlie. "Där har du dina kläder, kom ut när du fått på dig det så ska vi äta tårta!"

Och där sprack det för mig, jag kunde inte hålla det jag byggt upp under de senaste dagarna inne. "Hilda!", nästan skrek jag. "Kan du snälla bara vara tyst i två sekunder!" Sedan vände jag blicken mot Charlies håll och ignorerade Hildas chockade min. "Charlie, jag vill inte förstöra din kväll, men det känns lite som om vi borde prata, snälla."

Charlie flackade osäkert med blicken, först mot mig, och sedan mot Hilda. Men tillslut nickade hon, och en lättnads känsla spred sig i min mage. "Okej, kom.", hon greppade tag om min handled med den hand som inte var ockuperad av plastkassen, och släpade med mig neråt i hallen, mot toaletten längst bort i lokalen.

I ögonvrån såg jag hur Hilda stod kvar på samma ställe och stint studerade våra rörelser. Men när hon mötte min blick vände hon sig fort om och kilade tillbaka in i rummet där resten av gänget befann sig.

Jag och Charlie steg in i badrummet, och genast vände hon påsen uppochner så innehållet föll ner på toalettlocket. Jag var snabb med att stänga dörren efter oss och vrida om låset. Charlie harklade sig. "Jag är inte sur.", hummade hon samtidigt som hon drog av sin mönstrade topp och fort ersatte den med en blommig kortklänning i orange, gult, turkost och vitt. "Eller well, jag var sur, men jag är inte det längre."

Jag började tyst justera axelbanden på klänningen för att korta dom en aning. "Jag .. jag..", började jag. "Jag insåg inte själv att jag umgicks så mycket med Ogge, det var inte meningen att putta bort er."

Charlie vände sig om och mötte min blick i sammanhanget som hon hängde fast ett av de två örhängen som funnits i påsen, vilket var format som ett peacemärke. Hon ryckte lite lätt på axlarna och vände sedan ryggen åt mig igen, för att kolla sig själv i spegeln. "Jag är lycklig för dig you know.", muttrade hon. "Det är bara lite deppigt att man knappt träffar dig bara för att du skaffat dig en dude."