Invisible → o.m

kapitel 8

9/10/15

Med raska steg gick jag ensam mot pendeln som skulle ta mig hemåt. På fredagseftermiddagar så gick jag oftast själv, då jag slutade en aning tidigare än Hilda.

Jag visste i princip vad jag skulle behöva göra hemma - jag skulle plugga, och göra klart min del av arbetet i projektet.

16.59 - Felix;
Du, ANDREAAA

16.59 - Felix;
KOM TILL STUDION,. ÅK EJ HEM!!!!!!

17.00 - Felix;
SRSLY. gå inte påå

17.00 - Felix;
Kom hit. arbetet å char är höär

17.01 - Felix;
srslyy!!!! AJg råkade ta meh allting.. sorry

17.02 - Jag;
Jag skulle precis kliva på, *pust*

17.02 - Felix;
NEJ GÅ AV!!!!!! jag e seriössss allvarlig å sånt

17.03 - Felix;
KOM TILL miig

17.04 - Felix;
JAG HAR DINA SAKER OCH DIN KOMPIS.

17.04 - Felix;
VÅR* kompis

17.05 - Felix;
Girl, don't ignore me

17.06 - Felix;
ok, jag ger upp. åk hem då, och inse sen att jag har dina saker du ska jobba med.....

17.07 - Felix;
DUMBASS.

17.08 - Felix;
skä,ta roligt va

17.11 - Felix;
okej, förlåt. men jag har faktiskt dina grejer, råkade visst roffa åt mig de också.

Jag skrattade lite, samtidigt som jag just hade slagit mig ner på ett säte i pendeln mot stan, utan att svara Felix. Det är lite komiskt, hur han faktiskt reagerar över sms.

17.19 - Jag;
CHArr,
   jag kommer till studion där nii (felix, du, osv)  är pga att Felix är så klantig att han tog med mina grejer också. xo

17.20 - Jag;
å du, vad gör du där?

17.27 - Charlie;
Jag tränar på dansen jag missat, hittade ingen egen lokal, så de var snälla och lånade ut en liten del av sin. Men vi ses. puss å kram

Min mobil plingade till när jag precis klivit av pendeln, och börjat dra mig mot lokalen med snabba steg. För att fördriva tiden när jag gick, så satte jag igång "Den fantastiska resan" med Zara, och Noel, det fick jag direkt att tänka på morgondagen, som är en torsdag, vilket i sin tur innebär: ett nytt avsnitt av Den fantastiska resan.

"Imorgon är det podd, la la la" mumlade jag tyst, samtidigt som gick mot studion, lyssnandes på mestadels Zaras röst, och även som Noel flikar in ibland.

När jag såg lokalen där deras studio höll till så drog jag upp min mobil, och slängde iväg ett meddelande till Charlie, även kallad Char.

17.43 - Jag;
Kom å öppna, char char

17.43 - Charlie;
felleboy fixar, dansar brb

"Hej Andrea." sa Felix, när han öppnade, "Stig på."

"Jag hade bara tänkt hämta mina saker, och heja på Charlie" förklarade jag när vi börjat gå mot deras danslokal.

"Omar då?" kontrade Felix.

"Han med."

"Oscar, och Ogge då?"

"Men dem känner jag inte ens." mumlade jag.

"Du kan alltid lära känna dem!"

Jag rykte på axlarna, "Kanske någon annan gång, jag har saker å ting att göra"

"Booooring girl" retades han, och började springa.

"Nej. Inte springa Felix!" utbrast jag, "Min kondition är usel."

"Du kommer inte hitta, la, laa, laaa, laaa, laaaa, laaaaa." ropade han, och jag kunde nästan se framför mig hur han flinade. "Kom å ta mig om du kan"

"Jag kan, men jag orkar inte."

"Sååååå lat du är då!! Komsi, komsi." retades Felix ännu en gång, och jag kände mig tvungen att försöka spring trots min varma klädsel - så det var det jag gjorde. Jag sprang, och sprang, men kom ändå inte i fatt nästa Usain Bolt.

Flåsandes kom jag in i danslokalen Felix sprungit in i. Alldeles svettig och kvävd av värmen, dessutom hade mina utslag börjat klia.

"Hej Andrea!!" ropade Omar, och sprang för att omfamnade mig i en stor kram.

"Hej Omar!!"

"Rean är här." sa Charlie, och pausade ljudet på sin musik, hon tidigare använt för att träna på dansen.

Jag skrattade lite åt hennes smeknamn hon gett mig. "Rean?"

"Men sschhh." sa hon, och omfamnade mig i en kram.

När kramkalaset var avslutat så hade Felix, Charlie och Omar börjat diskutera någonting, för att sedan gått iväg, samtidigt som jag endast stod där, och såg dum ut. Jag kände inte resten av bandmedlemmarna, som då hette Oscar och Ogge vad jag förstod av Felix.

"Hej, Oscar heter jag." sa plötsligt en av killarna, med fluffigt hår.

"Ah." sa jag, och märkte att jag nyss hade stirrat ut en av killarna, som fortfarande inte gett sig till känna. Jag antog att det var Ogge, eftersom killen med fluffigt hår berättat sitt namn.

"Eh, hej." sa jag, "Jag glömde nog säga hej." konstaterade jag. "Eh.. ah, namnet. Eh, jo."

"Andrea?" sa Oscar, och kollade på mig för att få någon sorts bekräftelse på namnet han nyss gissat.

Jag nickade, "Precis. Jag heter Andrea, tengo dieciséis años."
"Oj, nej. Vad sa jag nu, förlåt.." mumlade jag hysteriskt.

Nu hade jag säkert gjort bort mig rejält - trodde jag, men Oscar bara skrattade, "Det är okej. Jag heter i alla fall Oscar, som jag tidigare nämnt, och här bredvid mig står Ogge, som egentligen också heter Oscar." förklarade han. "Men du vet, det är lite svårt att heta likadant namn, utan att någon får kallas någonting, så vi kallar honom antingen Ogge, Olly eller Molander, det beror på. Men oftast Ogge."

Jag nickade, och försökte endast ta in informationen. Men mer än så hann vi inte prata, då Felix och resten av gänget som försvann nästintill spårlöst kom tillbaka med papper tillhands - antagligen mina papper inför arbetet.

"Här är dina papper till arbetet, good luck." sa Felix, och gav mig papperna.

"Tack så mycket, nu måste jag nog bära mig av, så jag hinner plugga lite innan mitt seriemaraton" sa jag, men hann inte så långt innan Omar ropade,

"Vi måste byta nummer ju."

Jag nickade, och log. "okej då."

"Okej, rabbla upp det, så skriver jag."

"Noll-"

"Nej, vänta!! Du heter Andrea som i A-n-d-r-e-a." bokstaverade Omar, "eller?"

Jag nickade, "Aa, Andrea Thor."

"T-o-r?" bokstaverade Omar, och jag skakade på huvudet,
"Nej, med h efter t:et, och innan o:et. T-h-o-r."

"Okej, okej. numret?"

Jag rabblade kvickt upp numret tydligt, men fick ändå göra om det då Omar avbröt mig med jämna mellanrum.

"Nu är det klart." skrattade Omar, och det dröjde inte länge innan de flesta hängde på,

"Äntligen" sa Felix, "Det tog alldeles för lång tid."

(an)
jag va lite oseriös idag, men ah, hahha. hoppas ni gillade det ändå, och ge repons. älskar respons. kram meia