Invisible → o.m

kapitel 14

19/10/15

Klockan var numera strax efter midnatt, och min lust att gå hem var som bortblåst. Om detta berodde på mängden alkohol jag fått i mig eller om det berodde på hur kul jag hade det visste jag inte, kanske var det en bladning av båda.

Under de senaste timmarna hade jag dansat och sjungit mer än vad jag gjort under de senaste tre åren, och fått i mig mer alkohol än någonsin.

Otroligt kul hade jag iallafall haft det, och enligt Charlie var det huvudsaken. Och även fast jag till en början velat gå hem mer än något annat, ångrade jag inte en sekund att jag lät mig övertalas till att stanna.

Jag kände mig inte längre osäker över min kropp, eller brydde mig om att jag var klädd i en väldigt kort, ganska porrig klänning. Nu var jag mer fokuserad på att kvällen skulle fortsätta i samma spår som den gått i hittills, och att jag skulle fortsätta ha det så kul som möjligt.

Jag satt vid ett runt bord lite avsides från resten av borden, tillsammans med några av dom som vi spenderat kvällen med, bland annat Felix och hans flickvän Lovisa.

Framför mig på bordet stod en röd plast mugg, fylld till hälften med en gulaktig dryck. Och bredvid den låg min mobil med skärmen neråt.

Jag drog upp muggen i min högra hand och förde den runt i små cirkulära rörelser, så sörjan tillslut bildade en virvel. Jag följde virveln med blicken en stund, innan jag tillslut gav ifrån mig en djup suck, stillade muggen och förde den upp mot min mun.

Den starka, aningen syrliga doften letade sin väg upp till min näsa i samma sekund som mina läppar kolliderade med muggens kant.

Jag tippade huvudet bakåt och hällde innan jag hann ångra mig, i mig muggens innehåll. Jag grimaserade smått, torkade mig kring munnen med handryggen och ställde sedan ner den tomma muggen på bordet.

"Där är du!", utbrast Charlie som med snabba steg närmade sig bordet. "Jag har letat efter dig överallt, herregud."

Jag föste håret ur ansiktet och lade huvudet på sned. "Vadå? Jag sa jag att jag gick för att hämta en dricka.", små sluddrade jag och drog ljudligt in luft i min näsa. "Jag sitter ju här, chill."

Ett litet, litet skeptiskt leende reste sig i hennes röd rosiga ansikte. "Hur mycket har du druckit?", sade hon samtidigt som hon slog sig ner i stolen mittemot mig vid bordet.

Trots leendet, kunde jag tyda någon sorts oro i hennes mörka ögon. Och på något udda sätt gjorde det mig ännu mer fnissig än va jag redan var.

Nonchalant ryckte jag på axlarna. "Inte så mycket."

Hon skakade långsamt på huvudet utan att slita blicken ifrån mig, och gav tätt därefter ifrån sig en låg fnysning. "Du är sämst på att ljuga."

"Jag ljuger inte!", protesterade jag och vred mig litegrann i stolen, så jag istället hade stolsryggen mot högersidan. "Jag har druckit en ... två .. tre .. kanske fyra drinkar, max fem, jag lovar."

"Om det där är sant, då är du jävligt lättpåverkad.", halv skrek hon för att överrösta den dunkande musiken, och vred sig sedan mot Felix och Lovisa som fortfarande var helt uppslukade av varandra i andra änden av bordet. "Ey hörni, har ni inte haft någon koll på den här?", hon gestikulerade mot mig med båda händerna, men ägnade mig inte mer än ett ögonkast.