Invisible → o.m

kapitel 33

11/12/15

17:01 - Ogge<3;
on my way

17:02 - jag;
see u

Ogge var nu på väg att möta mina föräldrar för första gången, efter Alwas skvaller om vårt förhållande. Egentligen skulle jag föredragit att berätta om förhållandet själv, och inte att det skulle komma från någon annan, men mina föräldrar tog det ändå bättre än vad jag trott om själva förhållande grejen. Dessvärre verkade dem väldigt orolig för mig, främst pappa, angående Ogge's framgång, hans band, men framförallt deras fans.

"Nu är maten färdig, Andrea." ropade mamma från köket. Och tätt därefter hörde jag hur hon började spola vatten ur kranen.

"Okej, Ogge kommer strax." svarade jag tillbaka, och gick mot hallen för att underlätta det hela.

"Jag hoppas verkligen han kommer i tid." mumlade pappa bekymrat inifrån vardagsrummet.

Pappa var då den personen som var mest orolig av mina föräldrar. Jag gissade redan nu att han skulle vara rätt dryg mot Ogge, och ställa irriterande frågor. Men såklart så var det ju bara för att kolla så Ogge inte var en seriemördare eller så.

"Vi hade faktiskt bestämt att middagen skulle serveras halv sex, och ingenting annat, pappa." suckade jag smått surt.

"Man vet ju aldrig med sådana kända människor. Dem kommer när dem vill, och beter sig hur som helst!", ropade han tillbaka.

"Nu får du skräpa dig, Lennart." sa mamma som gått ut till vardagsrummet, och suckade i sammanhanget som hon korsade armarna över bröstet. "Vi måste försöka lära känna honom."

"Maria, har du ens tänkt på hans schema? Han kanske inte ens har tid att umgås med våran fantastiska dotter! Jag vill inte att hon ska såras!"

"Vi får fråga honom själv. Sluta med dina fördomar!" sa mamma skarpt, och gav honom en blick som endast menade att nu var det slut på den diskussionen, innan hon gick tillbaka in i köket för att förbereda det sista inför middagen.

Jag blev nästan irriterad på Alwa då hon hade skvallrat, och sedan när vi väl bestämt datum efter hennes tjatande bestämmer hon sig för att inte ens vara med. Hon kunde åtminstone sagt till pappa på skarpen, eller sagt något som fick honom att hålla tyst. Hon var en sådan person som människor lyssnade på, och hade respekt för. Mamma och pappa lyssnade alltid på Alwa, eftersom hon var så bestämd och rakt på sak.

"Hej, är jag sen?" frågade Ogge, som precis kommit in genom dörren, utan att jag ens lagt märke till det.

"Nej då, kom in." svarade jag, och la ett öga på klockan. Den var endast femton över fem. En kvart kvar till middagen. "Du kan hänga av dig kläderna där, och ställa skorna där.", fortsatte jag lika tyst och kliade mig litegrann i nacken samtidigt som jag studerade honom.

Efter Ogge tagit av sig alla saker var han på väg att gå direkt in i huset, men jag hindrade honom genom att ta hans hand i min och hålla honom tillbaka.

"Bara så att du vet kan mina föräldrar vara ganska jobbiga. Speciellt eftersom du är känd och så. Pappa är väldigt överbeskyddande.", mumlade jag aningen genant och himlade med ögonen.