Invisible → o.m

kapitel 27

30/11/15

"Vet du vad hon sa sedan?" fnissade Hilda exalterat, och skakade på huvudet. "Jag är bög." fortsatte hon med skratt i halsen, och stirrade intensivt på mig för att få en reaktion. Det verkade mest som om hon skrattade för att andra skrattat åt det, än att hon själv tyckte det va roligt.

Hilda var en expert på skvaller och skitsnack, och egentligen var jag nästan lite imponerar på hur hon fick reda på allt om alla. Dock så kan jag knappast finna något intresse i det där alls: skvallret. Skvallret om personer som man knappast har sagt hej till utan bara sett på någon fest då och då, när jag väl följt med.

"Roligaste jag varit med om på länge, seriöst! Bög! En tjejbög!" skrattade Hilda, och hon skattade nästan så mycket att hon grät, samtidigt som jag försökte låtsas skratta så det såg lite normalt ut.

Samtidigt som jag gjorde några försök för att låtsas skratta på ett bra sätt, så det lät verkligt, kollade jag omkring mig.

Korridoren var fylld med elever, och de flesta slutade vid den här tiden.

Jag drog upp min mobil, och insåg att klockan redan blivit tio i fyra, trots att jag slutat halv fyra.

"Andrea? Lyssnar du ens?" sa Hilda, och knuffade till mig, samtidigt som hon torkade några tårar från hennes skrattutbrott.

"Nej, jag funderar över spanskan vi fått." Ljög jag.

"Den suger ju! Apropå det, vart har du ditt skåp?"

"Det ligger där borta." Mumlade jag, och pekade på de blåa skåpen i hörnet.

"Vilket är ditt?"

"Nummer 779"

"Fattade inte ens hur jag kunde få nummer 12? Fett coolt va!"

Jag nickade instämmande, "ja. Dock är det ju konstigt att dem börjar med skåpsnumrera på högsta våningen."

"Underligt, eller hur!"

Jag gjorde en inre faceplam, då jag hade sagt nästan samma sak precis innan. Men jag brydde mig inte om att påpeka det, utan nickade bara till svar.

"Skynda dig nu då! Jag väntar vid dörren." sa Hilda, och gick med snabba steg förbi mig, både för att hon var väl medveten om att det stressade mig, och så tror jag faktiskt att att hon skulle ringa Molly, för att då få en uppdatering om skvallret och livet i allmänhet, för de senaste timmarna.

Jag själv gick med snabba steg mot mitt blåa skåp, och låste upp det med min rosa skåpnyckel. När jag ställt in mina spanska böcker, och mappar, fattade jag tag om min jacka, och även min väska. Min väska var idag väldigt tung jämfört med andra dagar då vi idag åkt skridskor tillsammans med natur och ekonomi klasserna, trots den minimala snön. Det var nästan så att jag var tvungen att släpa ut den ur mitt skåp, innan jag kunde låsa det, och börja småjogga mot Hilda.

"Äntligen kommer du! Du är sååå seg." utropade Hilda när hon i ögonvrån såg hur jag närmade mig.

"Jag vet." Muttrade jag.

"Nu går vi!" sa hon, och började sjunga små jullåtar då det var december imorgon. "Hej tomtegubbar slå i glaset-"

"Sch." sa jag, och knuffade henne. Jag ville vara diskret, då jag hade mina ögon på honom. På killen som sa senast för två dagar sedan att han gillade mig, och bara ville ha mig, mig och ingen annan. Samtidigt som han nu stod där, och snackade med en annan tjej. De log mot varandra, och skrattade tillsammans. Det kändes som jag gick i tur, att hela jag delades på mitten - med andra ord ingen mysig känsla.

Det kändes nästan löjligt, men jag kunde inte hjälpa att bli avundsjuk. De såg ju så lyckliga ut tillsammans. Och dessutom var hon väldigt vacker, med svart långt hår och stora bruna ögon.

"För två dagar sedan" började jag stammande viska till Hilda, samtidigt som jag armbågade henne i sidan ett flertal gånger. "Sa han att han bara ville ha mig."

"Kom." Sa Hilda och drog mig en bit, så jag åtminstone stod med ryggen vänd mot dem, på det viset slapp jag bli upptäckt, och slapp vittna det hela.

"Han ljög för dig Andrea, han förtjänar inte din tid!"

Jag skakade på huvudet, "Jag vill inte tro det." Fortsatte jag stammande.

"Nej, men kolla då! Nu kramas dem, snart kysser dem varandra, och sedan ligger dem." sa Hilda och jag vände mig om.

Han hade armarna om hennes midja, och hon hade hennes armar om hans rygg. Kramen såg ut att vara närgången, och de båda log lyckligt mot varandra. Jag vände mig om, och det jag nyss såg upprepades i mitt huvud ett flertal gånger innan jag förstod att Hilda hade rätt. Han ljög.

"Dem är ju närgångna som fan också. Lovar snart tar han henne på röven också." Mumlade Hilda.

"Sluta!" sa jag.

Hilda flaxade med håret lite och himlade med ögonen. "äh, kom igen nu. Mer behöver varken du eller jag se."

"Han kanske försöker göra mig avundsjuk bara." Mumlade jag och sammanfattade en kort version från senaste gången jag och Ogge träffades för Hilda på vägen till bussen. Jag förklarade vad vi pratat om hemma hos Oscar och hur jag ännu en gång rusat därifrån och lämnat honom bakom.

"Lägg av! Han kanske hållit på sådär hur länge som helst? Vem vet." sa hon när vi slagit oss ner i varsitt säte bredvid varandra på bussen mot Sköndal, dit Hilda nyligen flyttat. "Molly kände en person som hade en kille förut, typ i tre år eller något. Aslänge iallafall och vet du vad?"

Jag skakade på huvudet.

"Nej."

"Han hade sju andra tjejer samtidigt under deras förhållande!", utbrast hon, med ögonen uppspärrade och en intensiv blick fäst vid mig, som om hon ännu en gång försökte få en reaktion av mig, vilket hon fick denna gången.

"Sju stycken?!", nästan tjöt jag.

"Ja sju stycken!"

"Hur kunde han ens gömma dem för tjejen? hon måste väl undrat?"

Hilda skakade på huvudet, "Ingen aning. Molly sa typ att han sagt till tjejen att han gick på massa sporter, vilket han såklart inte gjorde!"

Jag kollade chockat på henne. "Shit."

"Ja, precis! Så kanske Ogge också gjort, sagt att han ska vara med kompisar eller träna med bandet, och så har han träffat den där slampan istället!" sa Hilda.

"Slampan? Hur sårad jag än är på Ogge så är det fel att kalla någon slampa." mumlade jag. "De kan ju bara vara kompisar"

"Äh, spara på ditt tjafs." sa hon, och borstade sig på axlarna. "Vi har bättre saker att reda ut. Tillexempel hur länge Ogge knullat någon annan samtidigt som han umgåtts med dig."

"Varför behöver vi ens ta reda på det? Jag vill inte veta."

"Så vi kan ge igen, hämnd fattar du väl. Livet går ut på det - karma it's à bitch." flinade hon, och jag kunde inte låta bli att flina lite, men inte pågrund av situationen, utan mer pågrund av Hildas inställning.

-meia
ingen ta illa upp över det som jag skrev som Hilda, ville bara få fram hennes personlighet litegrann. är verkligen inte homofob eller så. Kram!!