Invisible → o.m

kapitel 10

13/10/15

Jag hade befunnit mig här i ungefär sju minuter och hittills hade Felix endast fokuserat på dansen. Samtidigt som jag hunnit plockat upp alla grejer vi behövde för att fortsätta.

"Hej, hej! Hur mår du?" frågade Omar, och satte sig bredvid mig på golvet.

Jag log uppskattande mot honom, "Bara bra, själv då? Hur är läget?"

"Toppen!! Hur funkar det med uppgiften ni jobbar med, nu när Felix måste fokusera på dansen så mycket?"

"Om jag ska vara ärlig, går det sämst, annars hade jag knappast suttit här."

"Vad tur att det går sämst då, för jag vill ju lära känna dig!" sa han, och fick mig att se någonting positivit i detta. "Det vill de andra grabbarna också, det kan jag lova."

"Jag vill lära känna er också." sa jag, drog in Omar i en mysig kram.

"Omar, nu är det din tur!" ropade Ogge, som jag ännu inte snackat med.

"Smsa mig senare!" sa Omar, innan han hoppade mot ringen som bildats av gruppmedlemmarna.

Jag nickade, "självklart!"

Jag synade mina klocka på armen, och såg att det gått nio minuter nu, "Felix? När är eran paus härnäst?"

"Vi måste verkligen checka av detta, Andrea." förklarade Felix, och jag gav ifrån mig en djup suck.

"Gör så. Jag jobbar lite ensamt nu, tror jag.." mumlade jag.

"Det är bara att fråga mig, om det är något." sa Felix, innan de satt igång musiken.

Själv bestämde jag mig för att sätta i mina egna hörlurar, och starta min dator, för att på egen hand skriva de texterna vi saknade, och argummentera, och samla fakta för det. Arbetet var väldigt mycket enligt mig, och baserat på vad jag sökte och ville få med.

Jag satt mest och kollade ner, med musik i hörlurarna, dock hände det att jag kollade upp då och då, för att se hur det gick. Jag hade även frågat Felix om en grej, efter ungefär 15 minuter, som han tidigare sagt att jag kunde göra, men då blev han väldigt arg istället.

"Men vafan? Andrea? Såg du inte, Vi skulle kanske fixat dansen, och du bara förstör!"

Efter Felix sagt det, utan att ens svarat på frågan, kände jag mig både förminskad, och osynlig, ännu mer än vanligt, och det gjorde ont, självklart. Men vad kan man förvänta sig från folk man inte känner, på riktigt?

Efter att jag arbetat med uppgiften i yttligare 30 minuter, hade jag nästintill skrivit klart, utan Felix hjälp, såklart. Han arbetade fortfarande med dansen.

Jag skulle precis börja samla ihop mina grejer, för att bege mig hemåt, när Ogge slog sig ner bredvid mig.

"Hej, hur gick det?"

"Så bra som det brukar göra, när man egentligen ska jobba två, men jobbar ensamt." muttrade jag, trots att det egentligen inte var Ogge jag var irriterad på.

"Ojdå. Inte så schysst av Felix att bara lämna dig sådär." mumlade han.

Jag nickade instämmande, "Mm"

"I alla fall, så heter jag Oscar Molander, men kallas oftast Ogge." informerade han, "om jag inte sagt det tidigare då."

"Ah jag vet." sa jag nickandes.

"Aha, har jag alltså-" började han, men jag avbröt snabbt när jag förstod vart det skulle leda,

"Oscar berättade om dig förut, när han själv presenterade sig."

"Ahaaa, då var jag inte så glömsk som jag trodde." sa han, och småskrattade.

"Nejdå, inte alls." sa jag, och smålog mot honom.

"Schysst!" sa han, "Du, vad tycker du om våra danser?"

Jag hann inte säga så mycket, innan han fortsatte,

"Jag menar, du har nu suttit där, hur länge som helst, alldeles för länge säkert enligt dig, men något borde du sett."

"Hmm, jadå." sa jag flinandes.

"Lägg av. Du har sett danserna om och om igen! Säg en positiv och en negativ sak!"

"Vilken ska jag börja med? Den positiva eller den negativa?" frågade jag.

"Negativa."

"Det negativa är att allt känns väldigt rörigt, det känns som ni inte har riktig kontroll över läget - jag menar inget illa, ni kanske har det, bara att man inte ser det från mitt perspektiv." förklarade jag. "Det positiva är att när ni väl kör genom alltihopa är ni väldigt fokuserade, och samspelta som grupp."

"Kontroll är det ganska ojämnt utdelat av, kan jag tycka. Omar har sin kontroll genom att ta sig hit, och hem från göteborg när det väl är dags, Oscar har ganska bra koll på allting, Felix ah du, möjligen dansen och sången - inte att passa tider i alla fall. Men det vet du säkert." förklarade han.

"Lite erfarenheter har jag ju." skrattade jag.

"Jag vill inte låta egoistisk, men jag bör nog säga att vi är ett bra team, och kan fokusera när det väl gäller."

"Egoistisk? Det handlar om att uppskatta."

"Tolka det hur du vill."

Jag skakadet på huvudet, "Aja, jag har en fråga till dig i alla fall."

"Och frågan lyder.." fortsatte Ogge, mestadels för att uppmana mig med att han var beredd.

"Jo, vad tycker du att du är bra på?"

Jag hann inte få något vettigt svar av Ogge, då Omar kom rusandes mot oss.

"Guys, helloooooo!"

"Hej Omar." sa jag, och Ogge i munn på varandra.

"Andrea, du glömde messa mig!" sa Omar, och låtsades vara väldigt besviken.

"Jag har ju varit på samma ställe som dig?" sa jag, då jag inte kunde låta bli att försvara mig i alla fall, det var ganska kul ändå.

"Men lägg av! Jag har ju handlar tuggummi nyss? Då var vi ju inte på samma place! Erkänn!"

"Och hur långt härifrån?"

"Det var ungefär lika långt som till Västra Sahara!" skämtade Omar, och jag föll in skratt.

"Mm, visst, visst!"

"Jag lovar! Fråga Oscar, eller Felix så kan de övertyga dig om att det är sant."

Det dröjde inte så många sekunder innan Omar slutade försöka vara någorlunda seriös, och började stämma in i skrattet, med mig och Ogge.

Mitt i allt det roliga, började min mobil ringa - såklart.

"Hej, det är Andrea."

"Hej gumman! Det är middag om trettio minuter och då vill jag se dig hemma." förklarade mamma, och jag mumlade ett otydligt "Vi ses då" innan vi la på.

Jag sa adjö till mina nyfunna vänner, och direkt när jag lämnat byggnaden bakom mig drog jag upp mobilen för att skicka iväg ett meddelande till Omar.

17:55 - jag;
Hej det är jag duvet. xoxo

Innan jag hann lägga ner min mobil plingade det till,

17:55 - Omar;
hejsan svejsan ananasen andrea

Jag fnissade lågt åt meddelandet innan jag begav mig mot T-Centralen för att ta pendeltåget hemåt.

Jag kände mig ändå relativt nöjd med besöket, trots att jag fick göra det mesta själv och att Felix betedde sig dåligt. Omar och Ogge lyfte verkligen dagens besök genom att vara schyssta och roliga människor, som brydde sig om mig, vilket jag verkligen uppskattade.

- Meia