Invisible → o.m

kapitel 40

Boken har två kapitel kvar, och allgså kommer den nå sitt slut på torsdag!

11/1/16

Jullovet var slut, och det hade blivit dags för mig att bege mig tillbaka till skolan, rutiner och vanliga läggdagstider. Att ledigheten var slut betydde att jag blev tvungen att lägga mina mjukiskläder åt sidan, och sluta träffa Ogge så mycket som jag gjort under de senaste veckorna. Samtidigt som det var ganska skönt att komma tillbaka i rätt spår, kändes det ganska tungt att återvända till skolmiljön och stressen. Men när jag påminde mig själv om att jag verkligen inte var ensam om detta, så kändes det genast aningen bättre.

Ledigheten hade varit väldigt skön, och välbehövd. Jag hade fått den sömn och det lugnet som jag behövt för att klara mig igenom de kommande skolveckorna. Julveckan hade varit otroligt mysig, och hade spenderats hemma hos mina farföräldrar tillsammans med resten av släkten. Vi hade bott hos dom ute på Värmdö hela veckan, och sedan åkt hem den tjugosjunde. Jag och Alwa hade umgåtts en hel del, då många av våra kompisar varit bortresta eller sjuka, och hade därför kommit varandra lite närmre igen.

Sedan efter nyår hade jag åkt tillbaka till min farmor och farfar ensam. Ogge hade nämligen varit bortrest med killarna under nyår och veckan därefter, och därför hade jag passat på att spendera tid med dom när jag ändå hade tiden och min pojkvän inte kom i vägen. Den perioden jag varit med farmor och farfar hade varit väldigt mysig. Vi hade åkt skidor, pimplat, och speciellt njutit lite extra mycket av lugnet och de sista lediga veckorna. Julstöket hade lagt sig, och man var inte längre tvungen att oroa sig över julklappar eller julmat. Man kunde bara ta det lugnt.

När jag kommit hem igen hade jag dock återgått till att spendera all min vakna tid tillsammans med antingen Charlie eller Ogge. Jag hade knappt varit hemma någonting alls. Jag hade bott borta nästan varje natt, och för det mesta skyllt på att varken jag och Ogge, eller jag och Charlie hunnit ses under den tid som skolan hållit på. Och sedan innan jag vetat ordet av det hade jag behövt gå tillbaka till skolan och allt som den involverade.

Ogge hade även den tjugosjunde gått ut med vårt förhållande på twitter och gjort det officiellt med hjälp av en bild på oss båda tillsammans. Fansens respons hade för det mesta bara varit positiv och bra. Visst hade det funnits lite har här och var, men majoriteten hade varit positivt. Även fast jag då var nervös över att gå ut med det, så kändes det i nuläget väldigt bra, vi behövde liksom inte gömma oss.

Idag var det måndag och nyss hade jag anlänt till skolan tillsammans med Julia. Klockan var halv åtta, och vi båda hade ett och annat att berätta om vad vi gjort över lovet, så därför hade vi nästan direkt slagit oss ner i en sittgrupp för att prata. Dock hann vi inte prata speciellt länge innan vi var tvungna att gå och hämta våra saker i skåpet för att gå på dagens och årets första lektion.

Första lektionen på måndagar var alltid spanska med Antonio, och vanligtvis var det en väldigt bra grej att starta veckan med, det tyckte det flesta. Och det gjorde det ju inte precis sämre i mitt fall att det var mitt favorit ämne och att jag fick påbörja den jobbiga dagen med en lektion som föll mig i smaken. Och dessutom var Antonios lektioner nästan alltid roliga, vilket bara gjorde saken ännu bättre.

"Hola todos!", sade Antonio glatt och öppnade upp dörrarna till spanska salen för att låta oss gå in. "¿ha tenido un buen Dios?", fortsatte han med samma glada ton samtidigt som han gick fram till katedern framme vid tavlan och lade ner sina saker och sin jobbdator. Snabbt drog han det mörka håret ur ansiktet och lyfte sedan på blicken för att välkomna oss alla in i klassrummet med ett leende.