Tjurigt sätter jag mig i passagerarsättet i den grå Volvon som ska föra mig mot mitt nya "hem". Mina grejor är redan ditskickackde och det ända som återstår är alltså jag.
Jag undrar hur mycket mamma och Mia har pratat med Oscar om mig. Undrar hur mycket han vet, om han vet varför jag flyttar in. Undrar om dem bett honom hålla koll på mig. Något jag dock hoppas innerligt mycket på är att han kommer acceptera att jag är som jag är, låta mig sköta mitt eget och inte spela någon jävla mamma åt mig eller behandla mig som ett litet barn. Förhoppningsvis också att vi kommer komma hyfsat överens förstås, vi ska ju ändå bo tillsammans. Senaste gången jag träffade honom vilket var när jag var 12 och han 17 var han iallafall okej, ganska chill och rolig, hoppas att han inte förändrats även om jag vet att jag själv gjort det otroligt mycket. Och om jag minns rätt tror jag nästan att jag såg upp till honom då, kanske till och med hängde efter honom en aning. Han måste tyckt att jag var skitjobbig.
Det som häpnar mig något enormt är dock att han gick med på att låta mig bo hos honom.
"Felix, se inte så tjurig ut, det här kommer att bli jättebra!" Yttrar min mamma glatt där hon slår sig ner i förarsätet bredvid mig och där av avbryter mina tankar.
"Jo visst" muttrar jag ironiskt. "Jättekul, du tvingar mig att lämna hela mitt fucking liv här, byta skola, flytta och dessutom bo tillsammans med en kille jag inte träffat på en halv evighet" fortsätter jag irriterat.
"Men du kommer att få nya vänner i Stockholm, förhoppningsvis såna som har ett bättre inflytande på dig också. Dessutom har du ju bott i Stockholm förut, se det som att återvända istället. Kanske att du träffar på Omar igen till och med" yttrar hon muntert i ett försök till att ge mig en positiv inställning till det här istället.
Men istället hugger det till i hjärtat på mig när Omars namn lämnar hennes läppar, min bästa vän. Min bästa vän som jag inte träffat eller hört något av på 5 år, då jag tappade kontakten med honom i samband med flytten ifrån Stockholm till Västerås, när jag fick nya vänner och när pappa lämnade oss...
"Dessutom dröjer det säkert inte länge alls tills du och Oscar också finner varandra igen. Du hängde ju efter honom som en liten svans när du var liten" fortsätter hon sedan och jag hummar svagt, då mina tankar fortfarande ligger på Omar. Fina fina underbara bästa Omar.
