Äntligen släpper min förstening och jag lyckas ta in vad dem nyss berättat för mig. Han är vaken, han är faktiskt vaken!
En enorm lättnad sköljer över mig och förtjust tjuter jag till vilket får både Omar och Ogge att flyga minst 100 meter ifrån varandra och kolla frågande på mig. Något svar ger jag dem dock inte flyger istället upp ur den lilla soffan jag spenderat dem senaste timmarna i, roffar åt mig Ogges bilnycklar och nästintill snubblar in i bilen då jag har allt för bråttom.
Och förvirrat följs jag av mina två vänner som antagligen slår sig i huvudet när bilen rivstartar samt jag gasar på för fullt.
"Oscar vad i helvete håller du på med?" Yttrar Ogge med en svårtolkad röst när han tillslut lyckats få på sig säkerhetsbältet samt den plötsliga smärtan i hans huvud lugnat ner sig, det enda som kan lämna mina läppar är dock att Felix vaknat, men som tur är verkar det räcka som förklaring.
På endast några minuter har jag parkerat bilen utanför sjukhuset, slänger osmidigt upp portarna samt rusar upp för alla trappor och precis när jag ska till att slå upp dörren intill Felix blir jag stoppad av en man i närmare 60 årsåldern, antagligen en läkare.
"Och vem är du om jag får fråga?" Säger han med en mörk röst.
Jag ska precis till att öppna munnen när jag stänger den igen, ja vem är jag egentligen?
"Oscar?" Yttrar jag dumt, får lust att ge mig själv en rak höger, men låter förstås bli.
"Nu var det inte riktigt så jag menade då" skrockar han lågt. "Det jag syftar på är vad du har för en koppling till patienten här inne" yttrar han lugnt, jag nickar. Jag förstod ju faktiskt det.
Jag tänker så det knakar, men kan endast dra slutsatsen av att vi är vänner, vänner som bor ihop. För Felix vet ju inte ens om mina känslor för honom, det är knappt att jag själv vet om dem ju, eller jag vet iallafall inte vad dem betyder.
"Ehm, hans vän?" Yttrar jag mer som en fråga och mannen nickar.
"Jag är ledsen grabben, men det är endast familjemedlemmar som är tillåtna att vistas hos honom just nu"
Jag blänger irriterat på honom, om det är för att han kallade mig för "grabben" då jag faktiskt råkar vara 23 år eller om det är för att jag inte får träffa Felix är svårt att avgöra, men troligen både ock.
"Men hans mamma är i Västerås och ni ringde faktiskt mig" yttrar jag i ett försök till att få mannen att släppa in mig.
"Vi ringde alla som besökt honom, dessutom är hans mamma redan påväg, sorry grabben men du får vänta"
Jag öppnar munnen i ett försök att protestera men inser sedan att det är lönlöst, denna läkare ser stenhård ut och buttert slår jag mig ner på en stol precis utanför Felix rum. Jävla skit läkare.
