"Hejdå då Felix" yttrar mamma sorgset och jag får lust att undra varför hon ens vill att jag ska flytta om det nu ska vara så här svårt för henne att säga farväl.
"Hejdå mamma" yttrar jag och ger henne en snabb kram.
"Jag ringer dig ikväll" yttrar hon precis innan dörren slår igen och det är endast jag och Oscar kvar i lägenheten.
"Så.. Felix, det var ett tag sen" säger Oscar lågt efter ett tag och jag nickar instämmande. Toppen, redan stelt.
"Säg mig Felix, varför är du egentligen här? Jag menar hur kommer det säg att du ska bo här liksom?" Jag kollar förvånat på honom, vet han inte?
"Vet du inte det?" Yttrar jag chockat och han skakar lätt på huvudet samt skrockar lågt.
"Då hade jag ju inte frågat"
Med ens känner jag mig dum och börjar förvånansvärt stamma ur mig någon slags förklaring. Men stoppar mig efter ett tag, får lust att ge mig själv en käftsmäll. Vad är det här? Varför stammar jag, varför känner jag mig osäker? Felix Sandman stammar inte och är definitivt inte osäker. Jag tar ett djupt andetag och börjar sedan självsäkert förklara hur allt hänger ihop. Eller snarare att jag hade en överdriven fest och att mamma där av tröttnat på mitt beteende. Att berätta hela sanningen, alltså varför allt är som det är skulle jag aldrig klara av.
"Jasså, det känner man ju igen" skrockar Oscar lågt. "Men en sak ska du veta. Nu bor du under mitt tak och i min lägenhet. Jag vet hur det är att vara tonåring och vilja testa på saker och jag vill absolut inte spela någon jävla mamma till dig. Jag vill att vi ska kunna komma överens och att vi ska ses mer som vänner, än att jag ska vara någon jävla barnvakt för det blir bara stelt, right?" Fortsätter han sedan lite allvarligare och jag nickar förstående., då det är exakt så jag själv också tänkt.
"Men, vi måste förstås ha några regler. För det första inga fester här. Du kan gå på så många fester du vill någon annanstans och komma hem hur sent du vill, så länge det inte påverkar mig på något sätt. Så tar du hem någon var tysta och håll er på ditt rum.
Och för det andra du hjälper till att handla mat, samt diska, tvätta och annat hushållsarbete. Vi provar så här och funkar inte det så får vi komma överens om ytterligare regler allt eftersom" yttrar han sedan och kollar på mig som något slags godkännande och jag nickar svagt.
"Okej"
"Toppen" han ger mig tummen upp och slänger sedan en blick åt klockan. "Men vad sägs om att beställa pizza och helt enkelt bara lära känna varandra nu då? Jag antar att vi båda förändrats radikalt sen sist" än en gång nickar jag.
