Oscars perspektiv:
I lugn takt släpar jag mig hemåt ifrån sjukhuset. Som vanligt har jag varit och besköt Felix, det är nästan det enda jag gör på dagarna efter som det fortfarande är lov. Det samt har sms-kontakt med Ogge. Ogge och Felix är fan dem enda människorna jag har kontakt med nu, en svag kontakt med Omar också förstås men det är endast för att han inprincip bor hos Ogge.
Irriterat svär jag till när regnet börjar ösa ner, snabbt besvarar jag erbjudandet om att äta middag hos Ogge och Omar med ett ja innan jag ökar stegen något rejält. Med stela fingrar slår jag därefter in den 4siffriga koden intill porten i huset jag bor, jag tar mig med snabba steg uppför alla trappor då hissen nyss gått sönder.
Dörren intill lägenheten drar jag med ett starkt ryck upp, kliver in i lägenheten som känns oerhört tom nu när varken Felix eller Jakob är här. Något jag egentligen kanske bör ha vant mig med vid det här laget. Det har ändå gått knappt två veckor sedan allt.
Jag fortsätter in i köket, tar ner ett glas som jag sedan fyller med kallt vatten och dricker upp. En skymt av klockan får jag då och blir otroligt förvånad när jag märker att det endast är en timme kvar tills jag ska befinna mig hos Ogge och där av kliver jag snabbt in i duschen.
Låter det varma vattnet strila ner längs min kropp för att på något sätt lyckas värma upp den kalla känslan jag har i kroppen. Att duscha är oerhört jobbigt då jag nästan alltid gjorde det tillsammans med Jakob och även om jag intalat mig själv att jag inte bryr mig om honom längre eller saknar honom så saknar jag verkligen allt vi gjorde tillsammans.
Mjukt masserar jag in mitt schampoo i håret, sköljer sedan ur det och greppar tag om min handduk. Torskar mig samt hänger sedan handduken över mina höfter, väljer att blåsa mitt hår innan jag drar lita vax igenom det. Sprutar även på mig lite parfym innan jag drar en vit v-ringad tröja över huvudet samt låter ett par svarta jeans pryda mina ben.
Jag kontrollerar att jag har mobilen med mig innan jag låter dörren intill lägenheten slå igen för att bege mig mot Ogge.
Efter en ungefär tio minuters lång bussresa samt kanske tre minuter promenerade anländer jag till Ogge.
Jag knackar lätt på dörren och strax därefter syns två glada ansikten. Glatt hälsar vi alla på varandra innan vi sätter oss vid matbordet för att äta.
Vi pratar om allt möjligt, exempelvis berättad jag mer detaljerat om vad som hände med Jakob då dem tidigare endast fått en kort version om att det tagit slut. Och när jag berättat det ser dem båda inte ens förvånade ut, bara arga. Ogge ser nästan ut att koka över av ilska.
Vi fortsätter prata resten av kvällen, förflyttar oss till soffan nästintill på natten och startar en film.
Och då verkar det som om dem inte längre kan hålla sig i styr då dem inleder ett väldigt indiskret hångel. Det hugger till inom mig, inte för att jag känner något för någon utav dem, men för att jag också vill ha någon. Vill att någon ska se mig på samma sett som dem ser varandra.
Mitt fokus ändras dock direkt när min mobil börjar vibrera och snabbt trycker jag på den gröna knappen. Samt orden som hörs på andra sidan linjen får mig att tappa talförmågan och hela jag fryser till, det är ifrån sjukhuset.
