Omars perspektiv:
Jag vaknar upp av att någon kysser mig i nacken, slår motvilligt upp ögonen , vänder mig om och möts av Ogges vackra ansikte.
"Du somnade, så det är dags att dra nu" yttrar han lugnt samt lämnar en sista kyss innan han reser sig upp. Motvilligt byter jag ut mina mjukisar mot ett par vita skinny jeans med hål på knäna. Samt drar en mörkgrå tröja över huvudet, fixar även till mitt hår lite snabbt innan jag går ut mot hallen där Ogge väntar.
"Tjena snygging" yttrar han sött, drar in mig i sin famn och pressar snabbt sina läppar mot mina innan vi flätar samman våra händer och lämnar lägenheten.
Väl hos Oscar är att knacka inget vi bryr oss om.
"Oscaaarrrr, nu är vi här!" Ropar Ogge högt och jag fnissar lågt, Oscars och Ogges vänskap är verkligen speciell.
"Heeeeeejjjjj" yttrar Oscar glatt när han dyker upp strax därefter och ett leende breder ut sig i både mitt och Ogges ansikte, det var längesedan vi såg Oscar utstråla äkta glädje. Dock sjunker det så fort en välkänd figur tar plats bakom Oscar, Jakob.
"Vad gör du här?" Yttrar Ogge kallt, riktat mot Jakob och Jakob ler ett av sina vanliga äckliga flin. Att Oscar aldrig lagt märke till dem är otroligt svårt att förstå.
"Jag är här hos min pojkvän" yttrar Jakob med en självbelåten ton som Oscar så klart inte lägger märke till. Jag suckar lågt, tydligen har Jakob hittat på ännu en lögn som ska få Oscar att förlåta honom. Jag sänder Jakob en föraktfull blick då detta inte är första gången han betett sig dumt åt och sedan ändå lyckats få Oscars förlåtelse. Dem andra gångerna har det visserligen inte varit så dumt som otrohet men nästintill.
Ogge verkar ha liknande tankar och jag ser hur hela han bubblar om att få skrika rakt ut att Jakob är en idiot samt att Oscar förtjänar så mycket bättre, men jag ger honom en menande blick och han ser ut att lugna ner sig lite och yttrar ett kort "jaha".
"Så ska Jakob följa med eller?" Yttrar han sedan och Oscar nickar glatt.
"Felix då, vart är han?" Yttrar jag efter en stund, genast försvinner Oscars leende.
"På sitt rum, han rusade dit nästan med en gång efter att han kommit hem, jag har försökt prata med honom men han vägrar släppa in mig" yttrar Oscar bekymrat och även jag faller in i en bekymrad min. Det är inte ofta min bästa vän låser in sig på sitt rum. "Jag kan försöka igen" tillägger han snabbt som om han tror att jag tycker st är hans fel.
"Nej, jag kan gå" yttrar jag med ett snett leende samt ger som vanligt Ogge en snabb kyss innan jag tar mig loss ur han grepp för att ta reda på bad som kan ha hänt mina bästa vän.
Försiktigt trycker jag ned handtaget tillhörande hans dörr, men som väntat är det låst och jag knackar lätt.
"Stick Oscar!" Fräser han frustrerat fram.
"Felix, det är jag"
Ett klick hörs och innan jag ens hunnit reagera har jag en snyftande Felix i min famn. Försiktigt föser jag in oss på hans rum samt stänger dörren.
Försöker behålla lugnet trots att min hjärna skriker efter en förklaring till varför min bästa vän ligger i min famn och gråter. För är det något jag lärt mig om Felix nya beteende så är det att han absolut inte gråter eller visar känslor över huvudtaget.
Tålmodigt låter jag honom lugna ner sig medan jag stryker min hand längs hans ryggrad. Och efter en stund vågar jag äntligen fråga vad som hänt, vad som krossat honom så mycket att han int längre klarat av att åla känslorna inom sig eller ha dem avstängda.
"J-jag är så värdelös.. J-jag f-föll för honom Omar, jag föll för Oscar" snyftar han tyst fram. Först blir jag helt stum chockeras av att min bästa vän som inte tror på kärlek för ett öre nyss nämt att han själv faktiskt är kär. Men när jag tänker efter inser jag att det faktiskt är ganska rimligt så som han och Oscar hållit på.
"Du är inte alls värdelös Felix, kärlek är något fint" yttrar jag försiktigt, rädd för att sägs fel.
"Men varför känner jag då sån smärta över att han tog Jakob tillbaka, varför känner jag sån smärta över att han tycker om Jakob och inte mig? Det känns som om jag gått sönder, Omar" Yttrar han ynkligt. Jag suckar lågt då jag avskyr att se Felix sån här och har dessutom aldrig varit bra i såna här situationer.
"För att du är kär Felix och just nu verkar det inte som om Oscar gillar dig lika mycket tillbaka. Men jag ska tala om för dig Felix att du är en fantastiks samt underbar människa och likaså Oscar. Ni två förtjänar verkligen varandra! Du måste kämpa för honom Felix, du är så mycket bättre än Jakob. Oscar är så mycket bättre än Jakob och det måste du bevisa för honom" yttrar jag bestämt trots att jag är allt annat än säker på mina ord.
-------
Typ längsta kapitlet jag skrivit i denna bok, applåder tack!! Haha nä skoja bara men rösta och kommentera så blir jag glad.
Ha det bäst!
