Tredje persons perspektiv
Missnöjt studerar Felix sin klädsel genom spegeln, svarta skinny jeans samt en blårutig skjorta. Håret har han lagt vax i samt gjort någon slags mittbena. Att han kunde vara så här nojig över så lite som sitt utseende hade han aldrig anat. Självklart har han alltid brytt sig om hur han ser ut, men kläderna han nu bär tog honom timmar att välja och fortfarande är han tveksam till valet.
"Felix, är du klar?" Oscars röst får Felix att släppa sig själv med blicken, han tar ett djupt andetag innan han trycker ner handtaget och möts av Oscar.
Som alltid är han något av det vackraste Felix skådat och en varm känsla sprider sig genom honom samt hjärtat bultar som aldrig förr.
Oscars blå ögon glittrar fint av det svaga ljuset ifrån hallen vilket får Felix att drunkna i hans blick. Hela tiden måste han kämpa för att inte tappa bort sig, det gäller att stanna kvar vid ytan där luft fortfarande finns.
"Ska vi?" Rösten får tillbaka Felix till medvetandet och ett djupt andetag lämnar hans läppar vilket får Oscar att skratta smått. Rodnaden stiger på Felix kinder och snabbt tittar han ner mot marken.
"Du är söt, dölj dig inte" Oscar placerar ett finger under Felix haka vilket får honom att titta upp, de delar en snabb kyss innan de lämnar lägenheten.
Gatlyktorna svaga sken speglar sig i de små vattenpölarna längs vägen. De går tätt omslingrande i en bekväm tystnad, endast fåglarnas kvitter och ett svagt bullrade från motorvägen längre bort hörs.
"Så vart ska vi?" Felix fråga bryter tystnaden men Oscar bara ler finurligt.
"Det får du se"
Strax därefter svänger de av in på en stig och Felix kollar förvirrat omkring sig, endast mörk skog. Här kan väl ändå inte finnas någon resturang.
Men efter några knappa minuter öppnar stigen upp sig, lampor och marschaller lyser upp vägen mot en gammal lada omgjord till resturang.
"Det kanske inte är så exklusivt som du trodde men det är otroligt mysigt här och dessutom ligger det nära en annan sak jag vill visa dig hädan efter." Yttrar Oscar osäkert när de befinner sig i restaurangen som är mycket fräschare och finare än väntat enligt Felix.
"Jodå, det är jättebra, helt perfekt faktiskt"
En rodnad sprider sig över bådas kinder innan en servitris visar dem vägen mot bordet de ska till.
De beställer maten samt småpratar och har det hur mysigt som helst.
En stor varm känsla sprider sig genom Felix ända ut i fingertopparna, andra känslor bara hoppar up och ner i honom och det känns som om han ska spricka, aldrig någonsin har han känts såhär förut. Oscar är verkligen speciell, det är helt otroligt vad han kan få en att känna.
För några månader sedan hade ju Felix direkt skrattat personen som sa att han skulle bli störtkär i en 23-årig kille rakt upp i ansiktet. Men nu sitter han här och vet knappt vad han ska göra av allt han känner för Oscar. Man kan verkligen säga att han förändrade honom, förändrade honom så jävla hårt.
Ett par timmar senare när maten är uppäten och betald tar Oscar tag i Felix hand.
Tillsammans med Oscar i ledningen fortsätter de förbi ladan upp för en lång backe och sedan ner igen.
En blank sjö med en vit liten sandstrand gör sig synlig, de går ner till stranden. Känner den fortfarande varma sanden mellan tårna, blickar ut över den lilla sjön medan den varma vinden fläktar dem i ansiktet. Det är otroligt varmt för att vara mitten av september.
"Jag hittade detta stället under tiden du låg i koma och var bara tvungen att visa dig, visst är det vackert?" Yttrar Oscar kärleksfullt, Felix nickar.
"Fast inte vackrare än dig" mumlar han tyst fram, ångrar direkt sina ord. Inte för att det inte är sant, men nu kommer Oscar säkert tycka att han är skitlöjlig och bara skratta honom rakt upp i ansiktet.
"Du är vackrast baby" de kärleksfulla orden får honom att släppa ur sig en lättad suck.
Det blir tyst en stund, smått kvittrande och små vågor in mot stranden är det enda som hörs, de njuter endast av varandras närvaro.
"Felix.." Än en gång är det Oscars nu nervösa röst som bryter tystnaden, Felix hummar lågt.
"V-vill du asså.. Ehh vill du asså liksom typ vara med mig?" Oscar ger sig själv en mental örfil, det där måste varit det omsmidigaste sättet i världshistorien att fråga om någon vill bli tillsammans på. Men Felix bara nickar entusiastiskt.
"Ja absolut" De möts i en lång och känsloladdad kyss.
En kanon avfyras inom Felix, känslorna sjuder och sprakar åker hiss nerifrån tårna och upp i huvudet, kroppen blir kokhet och det känns som om han ska svimma.
Dock avbryts kyssen och deras läppar befinner sig endast några få millimeter ifrån varandra. Andetagen är tunga och puffar lätt mot ansiktena, de båda är rosiga om kinderna och stirrar stint in i varandras ögon. Innan Felix försiktigt öppnar munnen och hans ord fyller den känsloladdade luften.
"Fy fan vad jag älskar dig min fina pojkvän"
"Jag älskar dig mer"
~
The end
Okej en stor del av detta kapitel är skrivet av en kompis till mig då jag fick idétorka så cred t henne! Och orkar knappt ens ursäkta mig över att det tagit så lång tid för mig att uppdatera då det ändå inte hjälper mig att skriva fortare haha, men jag försöker verkligen!
Iallafall så ska jag försöka mig på en uppföljare till denna, dock kommer den som jag tidigare sagt inte upp med en gång så behåll denna bok i ert bibliotek så att jag kan meddela er! Dock kör vi med en Q&A nu med en gång där ni kan ställa frågor till mig och alla karaktärer om allt möjligt. Kanske t Ogmar då det inte blev något om dem nu på slutet haha? Skriv bah t vem så..
Aja tack tack tack så himla myckeeeet för att ni läst, röstat och kommenterat ni är bara helt bäst!!! Även om ni säkert redan vet om det heheh
Ha det helt jättebäst tills nästa gång nu alla fina! ❤️❤️❤️
