Oscars perspektiv:
Första tanken som slår mig när jag vaknar upp är att allt igår var en dröm, att Jakob aldrig ljög för mig, att han aldrig var otrogen och att det nu är hans famn jag ligger i. Men när jag vänder på mig och Felix ansikte görs sig synligt återfinner jag mig i verkligheten, allt detta hände faktiskt igår Jakob var otrogen och jag låg med Felix så på sätt och vis var väl jag också otrogen. Med tanke på att vi faktiskt inte hade gjort slut, faktum är att vi inte har gjort slut. Och plötsligt slår tanken mig att Jakob säkert ligger hemma i sin säng nu, nöjd över att han fått till ett bra ligg utan att jag vet om något över huvudtaget. Jag ryser, tanken äcklar mig något enormt. Hur kan det finnas såna vidriga och falska personer? Hur kan jag ha varit tillsammans med en sån person? Hur kan jag vara tillsammans med en sån person? Jag måste jämt påminna mig om att vi faktiskt inte har gjort slut än, det ska jag dock ändra på, ändra på nu direkt!
Försiktigt tar jag mig ur Felix grepp, ror åt mig telefonen och kliver ut i vardagsrummet.
Väl där tycker jag skakigt på Jakobs kontakt, en signal går, två, tre, fyra jag börjar tror att han inte kommer att svara men så hörs ett klick.
"Hej hjärtat" yttrar Jakob mjukt och i vanliga fall hade jag blivit otroligt varm av det gulliga smeknamnet nu ryser jag bara. Jakob är en idiot som ens kan med sig att bete sig så svingit.
"Hej" yttrar jag kallt, trots att jag egentligen känner för att brista ut i gråt.
"Har det hänt något baby?" Frågar han oroligt när han lägger märke till min kalla ton. "Ja, ja det har det, klart som fan att det har" får jag lust att slänga ur mig. Men jag håller mig.
"Det borde väl du veta" yttrar jag hårt istället. "Du var ju knappast på någon släktmiddag igår iallafall" fnyser jag fram och han verkar förstå att han är avslöjad.
"O-Oscar f-förlåt" stammar han ynkligt fram.
"Nej, hur fan kunde du?" Denna gången klarar jag inte av att hålla den håra fasaden upp och min röst spricker samt tårar börjar strila ner längs mina kinder.
"Det var inte meningen, det bara blev så. Förlåt Oscar, jag älskar dig!" Yttrar han desperat. Men jag bara skakar på huvudet.
"N-nej, J-jag kan i-inte" får jag svagt fram och plötsligt byts Jakobs röst ut helt och hållet.
"Okej asså vet du vad? Glöm det bara, du betydde ändå aldrig något för mig, du var bara en lek, ett säkert ligg! Så vill du göra slut? Fine, I don't care" yttrar han hårt innan han klickar bort mig.
Ett smärtsamt läte lämnar lämnar min strupe innan det är som om all kraft pyser ur mig. Okontrollerbart faller jag ner längs väggen, kryper ihop till en liten boll och snyftar högljutt. Irritationen och föraktet jag tidigare kände mot Jakob är som bortblåst, kvar finns bara sorg, besvikenhet.
----------------
Oscis då :((((
