"Så, Felix vilken linje går du då?" Yttrar Oscar nyfiket när vi sitter uppkrupna i soffan med varsin pizzabit.
"Estet, och du? Eller alltså vad pluggade du?"
"Jag gick faktiskt också estet första året. Ångrade mig dock senare så fick gå om ett år när jag istället började plugga juridik, det är något jag dock absolut inte ångrar då jag nu pluggar sista året inför det på universitet och ser riktigt fram emot att får börja jobba faktiskt haha" jag nickar förstående. Vi fortsätter sedan ställa ett par rätt ytliga frågor så som vad vi gillar att göra på fritiden, favoritmat och vilken slags musik vi lyssnar på, efter ett tag går samtalsämnena istället in på gamla minnen. Såsom när han satt barnvakt åt mig för flera år sedan eller när han tog med mig till Gröna Lund för första gången. Jag minns hur stort jag tyckte att det var, att få gå där helt utan mamma eller pappa, med bara Oscar. Tanken slår mig hur mycket minnen vi har och hur tajta vi var. Han var som min storebror.
Efter ännu ett tag går samtalsämnena in på ännu personligare saker och tillslut otroligt sent in på kvällen ställs frågan jag fruktat något otroligt.
"Har du någon tjej på g då?" Frågan får mig att tysta tvärt av två stora anledningar. För det första är jag gay men för det andra.. Jag sysslar inte med känslor, jag vet inte hur det känns att vara kär eller verkligen bry sig om någon, att älska någon eller bli älskad. Visserligen kanske mamma älskar mig, men annars vet jag inte. Mina vänner är inga riktiga vänner och det var så otroligt längesedan jag upplevde äkta vänskap, faktum är att ikväll säkert är första gången som jag verkligen upplevt minsta lilla glädje i nyktert tillstånd sedan jag var 12. Annars stänger jag av, jag vågar inte släppa in någon i mitt liv, för det kommer ändå bara att sluta med att jag blir lämnad, därför är det bättre att stänga av sina känslor och bygga upp ett hårt skal som ingen kan trä igenom.
"Nej" yttrar jag hårt tillslut, men ångrar genast den hårda tonen, inget av detta är Oscars fel, han kunde inte veta. Därför undrar om jag bör berätta att jag är gay? Men än så länge vågar jag inte, mina "vänner" skulle aldrig acceptera det så varför skulle Oscar? Han skulle säkert bara tycka att jag var ett jävla äckel eller något och knappt våga röra eller ens se på mig, men för att inte verkar för otrevlig för jag sedan ut mig ett otydligt "själv då?"
"Haha nej, faktum är att tjejer inte ens intresserar mig särskilt mycket" chockat kollar jag på honom, gillar han inte tjejer? Kan jag då erkänna för honom att jag inte heller gör det?
"Men Gud se inte så konstigt på mig, jag trodde vi hade kommit längre i dagens samhälle, tycker inte du det är okej att gilla killar även om man är kille?" Skrockar han lågt och genast är osäkerheten tillbaka i mig. Snabbt börjar jag skaka på huvudet.
"N-nej e-eller alltså ehh j-jag b-blev bara så f-förvånad.. M-en Ehh j-ja-jag är o-också g-gay" stammar jag pinsamt nog ur mig. Vad sjutton är det för fel på mig? Felis Sandman stammar inte.
Oscar flinar svagt åt mig.
