Jag vaknar upp med Oscars armar tätt slingrade kring min kropp. Det har nu mera blivit en vana att vi sover tillsammans. Dem första dagarna gjorde vi det endast pågrund utav att Oscar behövde det. Men nu har det gått snart två veckor sen festen och han påstår att han kommit över Jakob samt är han sig själv igen, lugn och glad. Dock vet jag att det inte är sant, det vet nog alla, för det hörs på långa vägar att skratten han ger ifrån sig inte är äkta samt att leendena inte räcker till ögonen. Men vi låter honom hållas, låter honom fortsätta låtsas att allt är bra, då det är en lättnad för oss alla att slippa oroa sig över att han ska bryta ihop när som helst.
"Godmorgon" yttrar han dovt med sin raspiga morgonröst.
"Godmorgon"
"Vad händer idag då?" Yttrar han efter en kort tystnad och jag suckar lågt, slänger en blick på klockan, kan konstatera att jag bör vara i skolan om drygt en timme.
"Tjaa, först ska jag till skolan" mumlar jag irriterat. "Men sedan tänkte jag att vi kan dra ut på fest tillsammans med Ogge och Omar, dels var det sjukt längesedan vi gjorde något tillsammans med dem och sedan tror jag att du behöver tänka på annat" yttrar jag sedan.
"Okej" mumlar han lågt innan han slingrar sina armar ännu hårade kring min kropp samt drar in mig i hans famn ännu mer.
Jag njuter av ögonblicket, drar in hans doft och gosar in mitt huvud mot hans hals, låter hans kroppsvärme sprida sig till mig, njuter över att få känna hans hud mon min, men inser dock att jag bör gå upp nu om jag inte vill komma försent.
-
"Hejdå" yttrar jag snabbt samt ger Oscar en kort kram innan jag smäller igen dörren efter mig och börjar springa mot busshållplatsen.
I perfekt tajming ser jag hur den röda bussen svänger in på hållplatsen och smidigt kliver jag på samt stämplar mitt busskort och slår mig ner på första bästa säte.
Jag tänker tillbaka på morgonen, på dem senaste dagarna vad är det som hänt egentligen? Innan händelsen med Jakob gav vi varandra en kram som max, om ens det. Men nu? Nu sover vi tillsammans, tätt omslingrade, vi har legat, duschat tillsammans och kyssts ett antal gånger och dem små känslorna jag hade för ett par veckor sen har växt rejält. Något som skrämmer mig enormt för jag vet fortfarande inte hur man gör när man bryr sig om någon eller när man är tillsammans med någon, det enda jag vet är att känslan med hans hud mot min är underbar, känslan med hans läppar mot mina är underbar, känslan att få ligga i hans trygga famn är underbar och att varje morgon få vakna upp till hans raspiga samt sexiga morgonröst är underbart. Och då, i just dem stunderna skiter jag i att allt bara kommer sluta med en sak och det är samma varje gång, någon kommer att bli djupt sårad och den smärtan vill jag verkligen inte orsaka Oscar, även om jag anar att det antagligen inte är något jag egentligen behöver oroa mig för, då jag är rätt säker på att mina känslor inte är besvarade. Vilket gör otroligt ont och plötsligt förstår jag alla tjejers smärta efter att någon (jag) playat dem. Jag upplever nu själv den smärtan, sorgen, förtvivlian och förvirringen. Och där av vet jag ju att någon kommer bli sårad så fort jag blandar in känslor och denna gång kanske det olyckligtvis blir jag. För för varje dag växer mina känslor och att stänga av dem fungerar inte längre och fortsätter detta vet jag att så småningom kommer jag till att falla för honom.
----------
Fan vad rörigt hahahah, och vet att detta kapitel sög för jag ä sjukt dålig på att förklara känslor och tankar men men..
