Med tårna rinnandes ner för mina kinder tar jag mig snabbt hem, sjukhusets besökstid tog slut för länge sen och att störa Omar och Ogge är inget jag vill.
Frustrerat slungar jag mina knutna nävar in i väggen, låter ett smärtfyllt skrik fly min strupe. Hur kunde jag låta mig luras? Hur kunde jag låta mig tro att han faktiskt ångrade sig, att han älskade mig. Hur kunde jag tro på allting efter allt han har gjort.
Jag är så jävla värdelös, ingen älskar mig. Alla ser mig som en leksak.
Utan att kunna tänka klart låter jag mina känslor styra mig och gör därför något jag lovat mig själv samt alla i min omgivning att aldrig upprepa, allt jag kan tänka på är att får bort smärtan i mitt bröst. Jag vill ersätta den med fysisk smärta. För fysisk smärta är så mycket enklare att hantera än psykisk.
Utan minsta tvivel tar jag mig till badrummet. Öppnar hörnskåpet där och lyfter ut grej efter grej. Enda tills jag finner det jag söker, en låda. En låda med innehåll jag inte använt sen tonåren.
Varsamt lyfter jag upp innehållet vilket med andra ord är ett rakblad.
Skakigt för jag rakbladet längs min underarm. Ser hur blodet sakta börjar rinna, men någon smärta känner jag inte. Istället fortsätter jag skär djupare och grövre samt fler, skär tills hela underarmen är täckt och äntligen känner jag den, smärtan.
En förfärlig smärta väller över mig och eftersom jag då blir upptagen av att pyssla om min arm slipper jag känna den otroliga smärtan i bröstet, slipper för ett ögonblick känna mig helt värdelös.
--------------------------
Sorry för dålig upd igen, behövde en kort paus.
Men tror uppdateringen blir som vanligt nu <3333
