Jag tar ett djupt andetag, försöker samla mig. Efter mina långa utläggning under natten har jag kommit fram till att jag troligtvis inte har något mer än vänskapliga känslor för honom. Och visst antagligen är det otroligt respektlöst av mig att säga det till honom via telefon, men mitt försvar är att jag är alldeles för feg. Jag vill inte se honom krossas, jag vill verkligen inte såra honom, om han nu blir det. Inte för att jag vet om det hjälper att säga det över telefon men sanningen är att jag rent ut sagt bara är så otroligt självisk, tänker bara på mig själv. För jag skulle aldrig klara av att se när han krossas, krossas av mig. Skulle aldrig klara av att krossa mina bästa väns hjärta face to face. Dessutom vet jag faktiskt inte vart han befinner sig nu.
Snabbt bläddrar jag upp hans kontakt, trycker på ring innan jag hinner ångra mig. Signalerna går och ingen svarar, tanken om att jag ska lägga på sveper förbi hela tiden, men jag lyckas övertala mig själv om att vänta lite till. Det blir bara värre om jag skulle skjuta upp det och tillslut upphör tonerna och en mycket välbekant röst gör sig hörd. Dock absolut inte den rösten jag förväntade mig att höra.
"Ogge? Varför svarar du i Felix telefon?" Yttrar jag förvirrat.
"Vad tror du Oscar?" Ett humorlöst skratt flyr hans läppar och plötsligt förstår jag. Felix stack aldrig ut för att supa skallen av sig. Självklart gick han till Omar, Omar som alltid befinner sig hos Ogge.
"Kan jag få prata med Felix?" Yttrar jag nervöst. Struntar i att svara på Ogges tidigare fråga, jag vet redan att han vet om att jag förstått svaret.
"Ja, men Oscar lyssna på mig först. Jag vet vad som har hänt och jag vet att du har Jakob. Och därför förstår jag att du tror att du inte känner något för Felix. Men snälla var försiktig, var snäll mot honom och krossa honom inte" jag nickar svagt även om jag vet om att han inte kan se mig. "Förresten tänk på Jakob också, fundera på om du verkligen älskar honom, om han verkligen är den du tror...." Lägger han sedan knappt hörbart till.
"V-va?" Får jag förvirrat ur mig då jag verkligen inte förstår vad Ogge menade med den sista meningen.
"Lycka till nu Oscar" jag ignorerar det faktum att han totalt sket i min fråga och yttrar istället ett snabbt tack. Jag vet iallafall att hur mycket det här än skiter sig kommer jag ha Ogge. Min allra bästa vän.
"Ja?" Felix tunna röst når mina öron och rädslan sköljer plötsligt över mig. Faktumet att jag redan nu hör på honom att han är ledsen får mig nästan att vilja ångra mina ord som alldeles strax kommer lämna mina läppar.
"Hej Felix, v-vi måste prata" jag tar en kort paus, inväntar hans svar som aldrig kommer, fortsätter själv istället därför. "Jo, ehm jag tycker verkligen om dig, det gör jag och du betyder otroligt mycket för mig samt jag vill verkligen inte såra dig. M-men jag har J-Jakob och det är honom jag älskar. Felix förlåt men jag kan verkligen bara se dig som en av mina bästa vänner"
------------
Hade typ tänkt att detta skulle bli ett skitkort kapitel med endast ett kort samtal mellan Oscar o Felix men så blev d tydligen inte haha.. Inte för att det blev så långt men typ längre än det senaste iaf och Aa ni fattar 😂
