Jag var osynlig. Jag var ensam. Ingen i skolan visste vem Ashley Brooks var. Jag hade inte något särskilt problem med det heller. Jag trivdes bra i skuggorna. Men sen så kom Alex in i bilden. Han vände min värld upp och ner. Bara genom en kyss.
Ni kanske har hört om askungen? En helt vanlig, vacker tjej på en bal. Prinsen faller för henne, men han fick aldrig reda på hennes sanna identitet, det enda som fanns kvar av henne var hennes glassko. Detta hände mig, typ. Men problemet var att jag inte var någon askungen. Jag var så långt ifrån det som möjligt. Jag var Ashley Brooks.
Festen var meningen som en chans att få släppa loss, och det gjorde jag, kanske lite väl för mycket. Det var min första kyss. Jag visste vem han var, men han visste inte vem jag var. Han hade ingen aning. Och så skulle det förbli.
Mitt liv var ett levande helvete men han fick min värld att visa sig i färger, han gav mig en mening med livet. Han fick mig lycklig, för första gången på länge.
Men om han bara visste;
I'm not the cinderella
