Panik. Min första riktiga fest, om man bortser från halloweenfesten. Jag har ingen aning vad jag ska ha på mig och Alex hämtar upp mig om 10 minuter. Jag har aldrig riktigt varit den som brytt mig om kläder eller vad jag har på mig. Jag har tagit det jag har, vilket inte var mycket. Linn var snäll och låna ut kläder då och då, men vi hade helt olika stilar. Linn... Jag försöker distrahera smärtan som uppstår i bröstet med att lägga ut allt jag äger på gästsängen jag får sova i hemma hos Dagny. Helt ärligt, det bästa jag verkar kunna komma med är ett v-ringat svart linne och slitna jeans. Men hellre det än en av mina hoodies eller oversized t-shirts. Jag kan inte minnas senast jag hade ett linne bland folk. Men tydligen består min vardag av att prova nya saker nuförtiden, och jag vill inte skämma ut Alex och hans vänner. Så detta är nog det bästa jag kan göra. Jag borstar mitt hår, som börjar bli lite väl långt, och tar lite mascara som Linn lånade mig en gång i tiden. Aj... Jag tar en sista blick i spegeln. Detta får helt enkelt duga.
"Wow du.. eller du ser.." Alex står i dörröppningen. Antagligen blivit insläppt av Dagny, som dock är utom synhåll. Jag går fram och slår till honom lätt på axeln.
"Sluta, jag ser ut som vanligt" Han tar snabbt min hand som inte ens hunnit lämna hans axel. Hans blick är stabil och tittar rakt ner på mig.
"Du är så vacker, precis som vanligt" Jag känner snabbt hur mina kinder blossar upp och jag undviker hans blick. Han sänker huvudet ner bredvid mitt och jag känner hans andetag bredvid mitt öra.
"Och du ser väldigt sexig ut i det linnet" Okej glöm mina rodnade kinder, jag tror mitt hjärta precis hoppade ut ur mitt bröst. Han lutar sig tillbaka med ett flin på ansiktet, precis som att han vet exakt hur han påverkar mig.
"Kom nu, vi är redan sena" Hans hand fattar tag i min och vi rör oss ut. Jag fortfarande helt stum efter hans ord.
"Okej jag ångra mig. Jag kan vända om, så kan du gå och ha det så kul" Jag tittar på den stora folkmassan som är utanför huset. Om det är såhär mycket människor utanför huset, så kan jag bara gissa hur många det är inomhus.
"Ash, det är bara att säga till så går vi hem direkt. Det vet du" Jag vänder mig mot Alex. Han står där bredvid mig med orolig blick. Han är så fin. Han är för fin. Vad har jag gjort för att förtjäna denna fina killen framför mig?
"Nej jag tramsar bara mig, du vet hur jag är. Det är okej, jag behövde bara en sekund för att samla mig. Men jag är redo nu" Lögn. Hans händer fattar tag i mina.
"Du måste säga till direkt om du vill lämna. Mina föräldrar är hos våra familjevänner, så ingen är hemma. Det är verkligen ingen fara" Hans röst är så genuin, så orolig. Jag hatar att jag oroar honom såhär. Även om det låter lockande att gå hem till hans tomma hus och bara vara, precis som i somras.
Jag ger hans händer en kram och tittar menande på honom. "Jag lovar". Och jag tycker se honom slappna av en aning. Vilket är bra. Jag vill inte kännas som en börda för honom, jag vill att han ska kunna ha kul. Och vem vet? Kanske jag faktiskt kommer ha kul. Men vi hinner knappt in på tomten innan vi hör Christoffers stämma.
"Toooooaletttjejeeeeeen" Han kommer fram till oss, och till nog allas förvåning så omfamnar han mig och, jag kan inte tro det, lyfter upp och snurrar mig i luften. Uppenbart inte nykter, men inte tillräckligt full för att tappa balansen.
"Woah woah woah, släpp ner min tjej tack" Alex händer är snabbt på mina axlar. "Jag vill gärna inte att hon bryter nacken. Jag tror jag är i chock för jag skrattar faktiskt. Vilket Christoffer verkar märka för hans leende växer ytligare.
