Stanken träffar mig som en käftsmäll. Den påminner mig om hur mamma brukar lukta på kvällarna. Stinkande alkohol. Dessutom, om det inte vore nog, en stark doft av tonårssvett.
Jesus, mina bihålor kommer bli förgiftade
Vart jag än kollar ser jag människor i olika utstyrslar. Vissa står i köket, som i nuläget har blivit en bar, andra står och snackar runt om i huset. Men de flesta står på den öppna ytan i vardagsrummet och gör något som ska likna dans. Själv står jag och Linn kvar i hallen som vi precis kom in i. Jag tar försiktigt av min gamla, slitna jacka och hänger den på en av de fulla krokarna. Linn kollar ivrigt runt omkring sig.
"Det här kommer bli så kuuuul" Piper hon högt för att överrösta den höga musiken som dunkar i huset.
"Mhm och jag är Michael Jackson" Svarar jag sarkastiskt.
"Nej, han är Michael Jackson" Svarar hon och pekar på en kille som står och äter upp en VÄLDIGT lättklädd tjej i ett hörn. Jag kollar äcklat ifrån dom och glor på Linn, hon kan faktiskt inte möta min sarkasm så.
"Kom nu går vi in" Säger hon glatt och drar med mig längre in i huset. Många blickar slängs på oss och jag har helt ärligt aldrig varit mer obekväm i hela mitt liv. Jag vänder ner min blick på mina skor. Linn försökte med att övertala mig till att ha klackskor, men där gick min gräns. Därför blev det ett par av hennes vita Nikeskor då jag tydligen inte fick ha mina gamla vanliga, och ett par nya skor är inte direkt något jag har pengarna till.
Plötsligt står vi ute i köket framför, den såkallade, baren.
"Vad får det lov att vara till dessa två vackra damer" Killen bakom bordet har en simpel dräkt bestående av en svart mantel. Men trots det känner jag inte igen honom.
"Jag tar en öl" Svarar Linn glatt och vänder sig sedan till mig med en menande blick.
"Ehh, en cider.. tack" Svarar jag tveksamt efter att inspekterat bordets innehåll. Killen räcker oss drickan och blinkar med ena ögat. Jag tittar konstigt på honom och vänder mig om för att gå iväg med Linn.
"Ashley, du måste släppa loss. Liksom en cider? Det finns knappt en droppe alkohol i det" Säger hon och för mig till en av sofforna där vi sätter oss. Jag rättar obekvämt till min klänning för att inte flasha något omedvetet.
"Förlåt mig för jag inte vill skada min lever och hjärna, BARA för att låta alkoholen störa mina nervsignaler från hjärnan och övertala mig att jag faktiskt har kul" Svarar jag och himlar med mina ögon.
"Förlåt då smartass. Men du måste släppa loss. Det blir ju inte kul annars" Gnäller hon.
"Jag släpper loss" Svarar jag förolämpat. "Man behöver inte byta saliv med andra och klä av sina kläder för att släppa loss"
"Okej, bevisa att du kan släppa loss då" Svarar hon med ena ögonbrynet höjt. "Gå till...." Hon vänder blicken till dansgolvet "Den där killen och snacka med honom"
Jag vänder blicken dit hon pekar och jag tappar hakan. Där står Alex, utklädd till en prins.
Du. Måste. Skämta. Med. Mig
"Linn, det där är Alex"
"Aset i din klass med för mycket självförtroende?" Frågar hon med hopklämda ögonbryn
