Alex
4 Maj, 08:23
Sorry för jag väckte dig inatt
Det är lugnt princess
Är det konstigt att jag har blivit van med smeknamnen nu?
Nej jag är glad över att du inte säger emot längre
Men på riktigt, de betyder så
mycket att finns där
Så tack
Jag kommer alltid finnas där för dig
Man ska aldrig göra sådana löften
Jag kommer hålla det
Det vet du inte
Jo princess
Okejdå
Om du säger det så
Jag lägger mer mobilen i bakfickan med en suck. Han vet inte vad han pratar om. Ingen kan lova något sånt. Linn lovade det men se vad som hände.
Jag öppnar dörren och går in i den kalla byggnaden. Försiktigt slingrar jag förbi mig alla människor fram till mitt skåp. Väl framme sluter jag ögonen och tar ett djupt andetag. Jag är så trött, så himla trött. Mitt huvud dunkar och jag vill helst av allt bara gå och lägga mig i ett mörkt rum.
Men istället, tar jag mina böcker och stänger mitt skåp.
"Tja"
Om det inte vore en särskild människas röst jag hörde så skulle jag aldrig reagera, men nu vänder jag mig förvirrat om och möter Christoffers ansikte som tittar mot mig. Jag drar förvirrat ihop ögonbrynen och tittar runt mig, innan min blick finner honom igen.
"Eh hej?"
"Vad händer?"
"Jag.. eller va? Varför snackar du med mig?" Han rycker på axlarna lätt.
"Varför inte toatjejen"
"För att du aldrig har gjort det förr kanske?" Svarar jag och ignorerar smeknamnet, medan jag kollar på honom med en "duh"-blick.
"Ursäkta efter labben trodde jag att vi blev bästa vänner" Svarar han med en stött ton, samtidigt som han dramatiskt tar sig för hjärtat.
"Ellerhur" Himlar jag med ögonen. Jag kollar mig runt och ser till min förfäran att resten av killgänger kommer gåendes, inklusive Alex. Jag kollar snabbt på Christoffer.
"Vi ses" Säger jag snabbt och går motsatta håll än killgruppen. Jag hör hur Christoffer säger något men jag är för upptaget med att komma så långt därifrån som möjligt. Jag rundar ett hörn och går in på tjejtoan. Till min lättnad så är ingen där. Jag kliver in på en av båsen och låser om mig. Jag sätter mig med en suck på toalettlocket med mitt ansikte begravt händerna och armbågarna stöttande på benen. Varför? Varför jag? Varför händer detta? Varför pratar han med mig? Kemin är över. Han behöver inte prata med mig längre. Liksom det är inget mot just Christoffer, eller jo när jag tänker efter är det de, men bara lite. Han är med i Alex gäng, och om Christoffer börjar prata med mig så kan Alex råka höra och då är det kört. Då är allt över och jag kommer återgå till att bli ensam. Om folk får reda på vem jag är, hur jag lever så kommer de förstå vilket freak jag är.
Plötsligt hör jag hur dörren till toaletterna öppnas och tjejröster tar över tystnaden.
"Jag är bara så trött på honom, jag försöker men det är som att han inte bryr sig längre"
