"Simon och killarna frågar om jag vill hänga med till stranden" Min blick lämnar datorn framför oss och hamnar på killen bredvid mig som tittar ner i mobilen.
"Ja men följ du med. Jag klarar mig fint här" Min blick hamnar på serien framför mig igen. Helt ärligt så hänger jag inte riktigt med vad som händer på skärmen.
"Nej asså.. Jag tänkte kanske att du ville följa med?" Ännu en gång lämnar min blick skärmen och jag kollar på Alex med höjda ögonbryn. Han möter mina utan att ens tveka. "Kom igen, det hade varit kul" Jag skakar bara på huvudet.
"Jag måste faktiskt tacka nej till det Alex. Om du inte har märkt det så undviker jag gärna människor så gott jag kan"
"Jag men du kan ju inte bara stanna i huset hela dagarna?"
"Watch me" Svarar jag bara och återgår till att kolla på avsnittet.
"Snällaaaaaaaaaa" Jag kan känna hans blick på mig med en bedjandes blick. Men jag kommer inte ge mig.
"De hade inte ens velat ha mig där"
"Skojar du? Du ska bara veta hur många gånger Simon har frågat efter dig"
"Tveksamt" Jag känner hur han greppar tag i min hand mjukt.
"Jag lovar dig, jag tror det hade varit väldigt kul och bra för dig att komma ut lite"
"Nu låter du bara som en förälder som vill bli av med en" Skrattar jag, men möter hans ögon. Jag suckar tyst. "Jag... jag blir bara så osäker när jag är med andra människor. Särskilt om dessa andra människorna är Christoffer och dem"
"Ja, jag vet att du kanske inte har den perfekta historiken med Christoffer. Men jag lovar, när man lär känna dem alla så är det ett superhärligt gäng" Jag kollar tveksamt på honom och tillslut suckar besegrat
"Sure då, men jag tänker inte bada" Han skiner upp i ett leende.
"Nejdå det behöver du inte göra. Jag är bara glad att du kommer"
Alex saktar in och parkerar bilen en bit från alla andra bilar. Jag kan till och med se havet härifrån som sträcker sig långt över horisonten. Bilen stängs av och Alex knäpper upp sitt bälte.
"Kommer du eller?" Jag vaknar ur min trans och nickar med ett leende. Jag knäpper upp mitt bälte och kliver ut ur bilen. Jag möts direkt av den stekande solen och jag kan redan känna den röda brännan som kommer märka min hud efter denna dagen.
"De är redan nere på stranden" Och med de orden , som att det vore det mest naturliga i världen, tar han min hand och beger sig mot stranden.
"Är du inte rädd att de ska se?" Han kollar förvirrat ner på mig, så jag blickar ner på våra händer. Han verkar plötsligt förstå vad jag menar.
"Vadå? Att jag håller handen med tjejen som jag har varit besatt av i månader?" Skrattar han lätt och jag kan inte låta bli att rodna. Besatt är väl att ta i...
Sanden når snart mina fötter och rinner mellan mina bara tår. Till min skräck är stranden fylld med människor. Och många av dem känner jag igen från skolan. Av ren reflex släpper jag Alex hand. Han kollar förvirrat på mig men hinner inte säga något innan han blir avbruten av en röst jag mycket väl känner igen.
"Alex" Våra båda blickar dras till Christoffer som lätt börjar springa mot oss, med bar överkropp.
"Tjaaa det var ett tag sedan" De två möts i en klassisk brohug och jag grips av en snabb känsla att jag inte borde vara här. Men jag hinner inte tänka mycket mer innan Christoffers ögon hamnar påmig.
