"Jag saknar dig enormt mycket ska du vet" Säger jag till den kalla gravstenen som är placerad framför mig. "Och jag har fortsatt skriva med Alex, precis som jag lovade. Men jag gillar inte det, för ibland kan han få mig att glömma dig" Jag stirrar tomt fram. "Jag är ledsen att jag inte kunde rädda dig den kvällen. Jag hade kunde putta bort dig, slängt mig framför, allt möjligt. Du hade så mycket att leva för, som jag inte har." Jag suckar. "Jag vet bara inte vad jag vill få ut av att skriva med Alex, men jag lovade dig. Och jag kommer inte bryta det löftet. Men jag är rädd, rädd för att han ska få reda på vem jag verkligen är. Han kommer bli besviken och det vet du. Han säger att han har letat i hela skolan, att han inte ser mig någonstans, när han i själva verket går rakt förbi mig utan att ens titta på mig. Jag vet att jag inte borde bli sårad, för så har det alltid varit, men det är fortfarande en liten bit av mig som bara önskar att han kunde se mig, att bara någon skulle göra det för en gångs skull. Men det är önsketänkande, ingen skulle lägga märke till mig, varför skulle dom liksom? Särskilt inte Alex av alla människor.." Jag tittar mig runt. Kyrkogården är tom och jag hör inget annat än vinden och enstaka fåglar kvittra i träden runt omkring mig. Det är så fridfullt här på morgonen. Det känns som att jag alltid kan prata i ro då. Jag hör plötsligt hur min telefon plingar till. Jag drar snabbt upp den ur min jackficka och drar förvirrat ihop ögonbrynen.
Alex
27 Mars, 8.10
Vill du veta vad jag är jävligt sugen på just nu?
Glass?
Nej, en cigg
Blä
Blä på dig med
Moget
Det var du som började
Jaja, men hur går det med "inte röka" då
Det har gått en vecka och jag tror att jag kommer dö
Nej där har du fel, du kommer dö OM du röker
Men ändå
Jag är stolt över dig
Är du?
Ja, jag vet att det inte kan vara enkelt
Min mamma röker typ varannan timme hemma
Men du säger till mig och inte henne?
Det är komplicerat..
Jag lyssnar
Eller, läser rättare sagt
Jag har försökt hela mitt liv, men hon lyssnar inte
Och jag tror hon inte bryr sig om att jag vill att
hon ska sluta helt ärligt
Klart hon gör, hon är din mamma
Som sagt, det är komplicerat..
Är det något du vill prata om?
Inte än
Jag lägger tillbaka min mobil i fickan och en suck slinter ur min mun. Jag drar en hand igenom mitt hår innan jag vänder mig mot gravstenen igen.
"Han förstår inte Linn. Han kan inte föreställa sig ett liv som inte är lika perfekt som hans. Där man inte har en hel hög med kompisar, där man kommer hem till ett stort hus med en familj som älskar en. Han kan nog bara inte förstå"
Trycket över bröstet bara ökar och jag känner bara för att gräva ner mig bredvid Linn. Han kan inte förstå och kommer aldrig göra. Och jag tror att det är därför det aldrig kommer fungera. Det är därför jag är helt fel för honom.
"Det är bara så komplicerat"
