Skolkorridoren är princip tom. Det är enbart några få andra elever som är på väg till lektion. Jag går längst skåpen innan jag kommer fram till mitt mål. Jag öppnar mitt skåp och lägger in mina böcker. Av någon anledning börjar mitt hjärta dunka och jag känner hur jag blir nervös. Handflatorna blir svettiga och jag börjar bli orolig. Plötsligt, bara på en millisekund, är korridoren full av elever och jag känner hur min klaustrofobi växer. Jag tittar mig runt förvirrat och panikartat. Jag måste härifrån, och det är nu. Med en smäll stänger jag mitt skåp och vänder mig om. Men vad jag ser får mig att stanna med en flämt. Allt omkring mig fryser, precis som att tiden har stannat. Mina ögon har mött ett par klarblå. Alex står där, lika ståtlig som alltid, bara några meter ifrån mig, mitt i vimlet av folk. Han ser på mig, han ser in i mina grönblåa ögon, och jag ser på honom att han förstår att det är jag. Men jag ser ingen besvikelse in hans ögon, eller någon förvåning i hans ansikte. Utan istället, trots att alla runt omkring oss har fryst, går han sakta mot mig, med bestämda steg. Och av någon anledning saktar mitt hjärta ner och min yrsel försvinner. Jag blir nästan lugn. Han stannar precis en meter framför mig och jag kan inget annat än att hålla andan. Hans ögon är fortfarande på mig och han ler smått.
"Hej Princess"
Ett pling fyller mitt medvetande och jag sätter mig rakt upp i sängen. Förvirrat kollar jag mig runt och inser att jag sitter i sängen, med mina skolböcker bredvid mig. Jag tittar ner på min mobil och ser att klockan är 20.32. Jag måste ha somnat när jag pluggade. På skärmen ser jag vad som har väckt mig. Jag drar en strött hand genom mitt rufsiga hår innan jag suckar och trycker mig in på meddelande.
Alex
29 Mars, 20.32
Princeeeeeeeeeeeeess
Vad vill du
Oj
Förlåt
Ingen kvällsmänniska, uppfattat
Förlåt men jag typ låg o sov
Klockan halv nio?
Jag får ta den sömnen jag kan få
Du har en mycket bra poäng där
Tack jag vet :)
Men var det något särskilt du ville?
Nej jag ville bara prata med dig :)))))
Varför.....?
Känns som att det finns en baktanke..
Vadå, får jag inte prata
med min Cinderella?
Herregud du måste sluta
med prinsessnamnen
Varför, jag gillar dom
Jaja, om du säger det så
Ja det säger jag
Men iaf
Men hur bra är du på matte?
HAH så där fanns en baktanke
Men helt okej
Vadådå
Jo det är så min kära att min häxa till lärare har gett oss något så underbart kallat matteläxa
Och jag fattar nada
Är det något du och din fantastiska hjärna kan?
Waow är det nu det kommer fram att
du under hela denna tiden bara har
använt mig för min smarta hjärna
Din smarta hjärna är bara en bonus på köpet darling
Men vad sägs?
Det är mycket möjligt att jag kan matte ja
Okej, så vad är x om 2•(-5)+5x-8=7
Är du seriös?
Oftast är jag det ja
Men kan du det?
Är den faktiskt möjlig att lösa?
Häxan har inte lurat på oss något omöjligt?
Alex det är en E-uppgift
Har du verkligen sån problem med matten Eller är du bara lat?
En blandning kanske
Men princessssssssss
Okejokej vänta
x=5
Okej jag vet inte vilken hemlig trollformel du använde för att lösa det
Men jag tackar och bugar min sköna
No problemo :)
Oj även en glad smiley
Trevligttrevligt :)
Vill du att jag ska vara sur då
Nejdå
Misstolka mig rätt
Hur kan man misstolka rätt?
Med rätt perspektiv min sköna
Omg alla dessa smeknamn
kommer göra mig galen
Du är redan galen
Galen i mig
Pfft U wish
Ja
Ja det gör jag verkligen, trust me
Visat
Känslan av Alex ögon på mig i drömmen sitter kvar och jag önskar att känslan var bestående. Den får mig att känna mig mindre ensam i denna stora värld. Även om jag vet att det var en dröm, att Alex inte skulle reagera på det viset, så ger det mig en värme i kroppen. Det är ett litet ljus i mörkret.
Men Alex har rätt. Jag är galen. Han gör mig galen. Och jag börjar bli rädd.
_____________
Hejhej. Jag ska hålla mig väldigt kort, jag vill bara säga några saker.
För det första vill jag bara tacka för alla fina kommentarer, det är mer än jag någonsin hade kunnat önska! Ni är utan tvekan de finaste!! Jag uppskattar verkligen minsta lilla läsare som lägger tid på att läsa denna boken. Ni gör mig så otroligt glad!! <33333
Det andra är att jag vet att uppdateringen ibland suger totalt, men jag gör mitt bästa. Det är väldigt mycket med skola (sista året i gymnasiet wiho), jobb och försöka få tid till allt annat i livet. Men jag uppdaterar så fort jag får chans. Därför kan kapitlena bli lite korta ibland, men jag gör som sagt mitt bästa.
Ja, det var nog det egentligen. Jag uppskattar verkligen alla er där ute, och jag har stora planer för denna boken ska ni veta.
Hejsvejs lingonpaj xD
