"Det är på riktigt sista dagen av sommarlovet och gud bara Sajk här har ni en heldag med regn. Jävla skit är vad det är" Jag skrattar lite lätt av Alex ord från hallen. Han har precis kommit tillbaka från affären, vilket jag lyckades slippa undan. "Men jag ligger så skönt i soffan" och en hand på hans överarm hade räckt för att övertyga honom. Jag hör honom lägga in varorna i köket innan han kliver in i det varma vardagsrummet. Jag pausar filmen och tittar upp mot honom. Hans blonda hår, som har blivit ganska långt, hänger blött ner för ögonen och hans tröja är genomvåt. Han påminner mig om en blöt hund. Typ en jättesöt golden retriever.
"Du skulle bara våga närma dig innan du har torkat" Ett flin formar i hans ansikte och jag vet att jag precis har sagt de orden jag absolut inte skulle sagt. Man kan jämföra killar i vår ålder med envisa 5åringar. Om man säger till dem vad de ska göra så kommer de göra exakt raka motsatsen till det man ville. Nästa sekund känner jag Alex blöta kläder mot min hud och jag skriker till.
"Alexander Carter" Han ljuva skratt når mina öron och jag kan inte ens spela sur. Så jag skrattar med och försöker att putta undan honom. Utan någon som helst framgång. Han ligger kvar på mage över mig och jag känner hur mina mjukiskläder absorberar regnet från hans kläder. Jag ryser till.
"Vill du inte vara nära mig?" Hör jag honom med en löjlig tillgjord röst. Han lyfter sitt ansikte så det möter mitt. Jag ler ondskefullt och skakar på huvudet. "Definitivt inte". Han höjer ögonbrynen och stelnar till. Sedan lyfter han upp sig från mig. Utan ett ord lämnar och går upp för trappan.
Ursäkta va?
"Alex?" Ropar jag efter honom i en frågansättande ton. Utan något svar reser jag mig hastigt upp. Han kunde väl inte tro att jag menade allvar? Vi skojade bara? Han skämtade också ju? Så fort mina ben bär mig springer jag upp från trappan och utan en knackning öppnar jag dörren till hans rum. Men när jag kliver in så märker jag att han inte är där. Vad i hela-
"VAR DET MIG DU LETADE EFTER?" Mitt skrik hade nog kunnat väcka hela grannskap när Alex hoppar fram bakom dörren omfamnar mig ännu en gång i sin blöta famn.
"VAD I HELA FRIDEN HÅLLER DU PÅ MED?" Jag rycker loss mig från hans grepp, som inte var särskilt starkt då han är helt upptagen med att försöka få luft genom sitt skratt.
"Du..Du skulle se din min hahahah" Jag slår till honom på överarmen.
"Jag trodde du blev sur hallå"
"Jag vet, det är det som gör det hela så mycket bättre" Säger han bara och fortsätter. Jag skakar på huvudet. Du din lilla...
"Det tyckte jag inte var särskilt snällt" Säger jag försiktigt och tar ett steg närmare honom. Jag gör mig medvetet så liten jag kan och tittar upp mot honom med stora ögon. Försiktigt greppar jag tag i hans t-shirtkant. Direkt avtar hans skratt successivt och börjar titta lite nyfiket, men samtidigt skeptiskt, mot mig.
"Jag tyckte det var väldigt kul i alla fall. Men jag ber om ursäkt min sköna. Vad kan jag göra för att gottgöra dig?" Inombords flinar jag lite lätt.
"Du hade ju kunnat ta av din blöta tröja.." Säger jag försiktigt utan att riktigt veta vart detta mod kom ifrån. Försiktigt börjar jag dra upp hans tröja, vilket han snart hjälper mig med, vilket resulterar att den hamnar på golvet med ett slaskigt ljud. Han tittar ner på mig med glittriga ögon och jag får trycka bort fjärilarna i magen för att hålla mig fokuserad på mitt uppdrag.
"Mhm nu då?" Säger han, nu med en mycket lägre ton. Hans varma andedräkt träffar mitt ansikte. Mina händer hamnar på hans bara överkropp. Tydligt kan jag känna de definierade musklerna under hans kalla skin. Försiktigt låter jag mig guida dem uppåt, utan någon som helst brådska. Jag känner hans hjärta, kanske lite väl snabbt, dunka innan jag når hans nacke. Han andas ut.. nervöst? Jag ler oskuldsfullt. Min ena hand leker med hans nackhår och den andra smeker honom lätt på kinden. Känner skäggstubben mot min handflata. Jag rycker oskyldigt på mina axlar. "Jag vet inte, vad tycker du?" Hans starka händer greppar tag i min midja bestämt och han sänker sitt huvud med några centimeter. "Jag har några idéer som jag kan tänka mig" Han röst är mörk och försiktig. Jag älskar det. "Mhmm" Andas jag bara ut, lyfter lite lätt på mina hälar. Nu är det inte mycket mellanrum kvar. Min hand masserar hans nacke, som jag vet att han älskar. Han ögon söker i mitt ansikte. Från ögonen, väldigt diskret till mina läppar, och sedan tillbaka till mina ögon. Hans grepp om mig hårdnar och hans ansikte är bara någon ynka centimeter från mitt. "Fan Ashley... Du gör mig galen" Då låter jag ett flin träda fram. Jag släpper mitt grepp om honom och backar ett steg, trots hans kvarstående händer om mig. Han kollar chockat, och nästan lite olyckligt på mig. "Ursäkta vad händer?" Jag klappar lätt till honom på kinden, så som en farmor hade gjort efter berömt sitt kära barnbarn.
