"Godmorgon"
"Godmorgon kära du"
Jag ler mot tanten framför mig och sätter mig vid det gamla träbordet. Hon har överträffat sig själv med att ha dukat upp allt ifrån frallebullar till färsk frukt. Hon sitter där, med ögonen fokuserade på tidningen framför sig och en kaffemugg i handen. Hon är världens pratgladaste tant, men även hon vet att vi inte behöver prata just nu. Jag börjar ta för mig.
Att gå till Dagny var det svåraste, men samtidigt det bästa jag hade kunnat göra i denna situationen. Under min barndom har Dagny och hennes gamla make hjälpt mig mycket, men detta? Detta är långt över gränsen för vad som är rimligt att be om. Men Dagny som Dagny, så behövde jag inte ens avsluta min mening innan hon välkomnade mig med öppna armar. Och när jag försökte säga att jag flyttar ut direkt när jag fyller 18 i oktober så bara vinkade hon bort det och sa att jag "självklart kan stanna med henne tills jag i alla fall har tagit studenten". Hon sa även att det kan vara skönt med lite omväxling med att ha liv i huset igen. Jag hoppas verkligen hon talar sanning. Jag vill inte vara till något besvär. Dessa åren ska vara fridfulla för henne, inte behöva stå ut med en tonårings skit. För även om hon är medveten att min mamma är som hon här, så tyckte även hon att detta var långt över gränsen och var på väg att ringa polisen innan jag stoppade henne. Det var många känslor, men samtidigt förstod hon mitt perspektiv på det, mer än Alex gjorde. Kanske för Dagny vet hur detta livet fungerar, har sett så mycket liknande i sina år. Men det komiska är att hon reagerade mer på nyheten om mig och Alex, än vad som hade hänt mellan mig och mamma. Hon kramade och gav oss varsin puss på kinden. Sen bjöd hon självklart på äppelkaka. Bad oss berätta allt. Hon förstod inte riktigt sms-delen, men tyckte ändå det var en historia som vi "kommer kunna berätta fö våra barn i framtiden". Vi hann inte ens reagera på den sista delen innan hon började, för 100e gången, berätta hur hon och sin man träffade varandra och hur de bara visste att det skulle vara dem tills döden skiljer de åt. Och när hon just sa den delen, så kunde jag inte undgå att segla på Alex, som redan tittade rakt på mig med ett mjukt leende. Ännu en gång ekade älskar i mitt huvud.
Så nu sitter jag här, första dagen av mitt tredje år på gymnasiet. Är jag redo? Aldrig i hela mitt liv. Har jag kunnat sova på grund av alla tankar och känslor kring hur allt kommer vara med Alex? Såklart inte. När Alex lämnade mig här igår eftermiddag så han hann hem innan hans familj kom hem, så sa han att han skulle hämta mig till skolan nu på morgonen. Vilket jag inte kunde argumentera emot. Han är mer rädd än mig att jag ska stöta på min mamma. Mer än Dagny med för den delen. Hennes kommentar var "Uppenbarligen har du bevisat att du kan stå upp för dig själv nu" och att inget lär ske i öppna gator. Till och med min mamma är inte så dum. Så med den vetskapen kan jag nog nu gissa vem det är när det knackar på dörren. Dagny bara skriker till personen att komma in, utan att titta upp från sin tidning. Jag sitter kvar på min plats. Mycket riktigt så dyker en blond kille upp i köksdörren.
"Godmorgon mina damer" Ler han. Det känns nästan konstigt att se honom såhär. Som skol-honom. Istället för hans myskläder eller badbyxor så har han det vanliga med jeans och t-shirt, håret fixat och jag bara vet att i bilen har han sin ryggsäck som han kommer slänga över ena axeln.
"Godmorgon lilla gubben" Svarar Dagny, och faktiskt tittar upp från sin tidning för att ge honom ett skinande leende. "Vill du ha lite frukost?"
"Åh nej tack, jag åt precis med mina syskon. De hade mycket att berätta från deras resa. Men tack ändå" Sedan vänder han sig till mig. "Godmorgon" säger han med hans fantastiskt mjuka leende.
"Godmorgon" Svarar jag. Dagny fnyser.
"Såså era turturduvor. Iväg med er till skolan. Jag är hemma hela dagen Ashley, så det är bara att komma hit när skolan är över, eller när du har fått nog av honom" Jag skrattar lätt och ställer undan min disk i diskhon.
