Jag tar ännu en köttbulle och stoppar den i munnen, samtidigt som jag läser min bok framför mig.
Hon var hans syre, sol och värme, anledningen till att han levde. Varje dag utan henne dog en liten bit av honom. Och för var dag slocknade hans leende mer och mer.
I bakgrunden hör jag hur dörren till lägenheten öppnas och stängs med en smäll. Inom några sekunden synar jag mamma i öppningen till köket. Jag ger henne en blick innan jag återgår till min bok framför mig.
"Det finns makaroner och köttbullar om det behagar"
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick innan hon fnyser och går till sitt sovrum. Jag vet att hon kommer komma tillbaka senare när jag har gått till mitt rum, för att äta. Hon vägrar bara visa att hon behöver mig. Jag återgår till min bok igen.
Men vad hon visste inte. Var att han gjorde det för henne. Istället var hennes hjärta krossat och trodde aldrig det skulle hela. Men han visste att det skulle bli helt igen. För det var för hennes bästa. För att vara isär är bättre än att behöva se sin stora kärlek lida. Så istället, när hon lever vidare och läker mer och mer för varje dag, så närmar han sig slutet. För utan sitt syre kan han inte leva.
Med en suck lägger jag ner min bok. Utan sitt syre kan han inte leva. Jag förstår killen. Trots att allt han villl är att vara med flickan, så kan han inte. För han vet att hon kommer lida i slutändan. Så han tar avstånd, släpper henne fri. Bara för att han älskar henne. För hon kommer överleva, hon kommer läka. Men han? Han går utför och hans öde är sjävklart. Precis som mitt. Jag vet att den dagen allt är över med Alex, när han får reda på vem jag verkligen är, om den dagen ens kommer komma, så kommer han lämna mig. Och den dagen kommer jag gå under. Jag vet det. Han kommer klara sig, jag vet om det. Han kommer få ett fantstiskt liv. Medan mitt liv redan är förutspått. Och det slutar inte lyckligt.
Jag reser mig upp och går till vasken. Samtidigt som jag diskar rent tittar jag ut genom fönstret. Solens sista strålar letar sig fram vid horisonten och lyser upp himlen. Gatan utanför är död, förutom en risig gammal katt som desperat letar efter mat. Min uppmärksamhet dras dock snabbt till min mobil när den plingar till. Jag gör klart disken snabbt innan jag tar min bok och mobil för att gå upp till mitt rum. Jag slänger mig i sängen med en duns och låser upp min mobil.
Alex
20 Maj, 17:43
Okej så vill du veta vad min lillasyster precis gjorde
Tell me
Hon stampade in i mitt rum
Med mammas klackar, klädd i häxkläder
Och började sjunga bamselåten
Snälla rädda mig från detta dårhuset
Men gud
Är du okej?
Fattar du hur rädd jag blev
Och nej jag är inte okej
Ja jag kan bara tänka mig
Det är ju ens värsta mardröm
ELLERHUR
Ibland önskar jag att jag hade iaf ett syskon
Det blir ganska ensamt emellanåt
Kan jag ringa?
Sure
Jag lägger mig tillrätta i sängen och inom några sekunder burrar mobilen till. Jag ser Alex namn pryda min skärm och leendes svarar jag.
"Hej"
"Hej på dig"
"Så vad har jag gjort för att förtjäna denna ära av att få prata med dig"
