"Ashley Brooks?" Sömnsprucket rycker jag till och möter min lärares iskalla ögon stirrandes på mig.
"Om du inte vill sluta upp som min bror och luffa i stan så bör du vakna och börja lyssna" Snäser han strängt.
"Hellre sluta upp som din bror än som en sur gammal gubbe som dig" Muttrar jag tyst för mig själv.
"Vad sa du?" Spottar han fram. Eleverna runt omkring mig gör diskreta "oooooooh" ljud och jag himlar med ögonen. "Inget"
"Tänkte väll de" Säger han med ett höjd haka av stolthet. Sura gubbanka.
Han återgår att snacka om något om Hitlers tid och jag kollar drömmande ut genom fönster. Som att jag inte redan visste detta? Jag har redan läst igenom hela historieboken. Klockan på väggen tickar och minut efter minut går, och när det äntligen är dags att sluta, så är jag halvt död. Jag packar ihop mina grejer och går ut ur klassrummet med snabba steg. En lektion och sen kan jag äntligen gå hem från detta helvetet. Men mina steg stannar när mina ögon hamnar på något, eller rättare sagt någon. Han står där, med en lättklädd blondin som försöker äta upp honom som han vore något jävla byte. Det är något inuti mig som krossas. Någonting långt inuti mig, något jag aldrig har känt förr. Med så snabba steg som möjligt avlägsnar jag platsen och går till mitt skåp. Jag borde inte känna såhär, det borde inte påverka mig så mycket. Alex har rätt till att göra vad han vill. Han är inte min och jag är inte hans. Och det kommer aldrig vara så. Jag var bara så dum som trodde att jag för en gångs skull var något speciellt.. Jag suckar för mig själv. Samla dig Ash. Detta spelar ingen roll, detta är något bra. Det innebär att han har glömt tjejen från festen. Förhoppningsvis.. Så glöm detta nu. Jag kollar på schemat, nästa lektion är 14.15, en hel timme tills dess. Jag tar min bok från väskan och styr med vana steg till mitt vanliga ställe.
Korridoren är tom som vanligt och jag sätter mig på golvet bakom ett par skåp. Jag öppnar min bok framför mig. Denna korridoren används inte längre. Den var till för när vi hade ett annat program på denna skolan. Men den la ner och flyttades till en annan skola. Så nu används den inte längre. Det är ett par få elever som är här då och då. Men vanligtvis är det bara ett hångelställe. Men ingen brukar se mig bakom min plats längst ner i korridoren. Jag vänder blad på boken när jag plötsligt blir avbruten av ett par röster.
"Alex för helvete" Jag tittar skrämt upp, och kollar ner mot korridoren. Mycket riktigt synar jag två killar i den andra änden av korridoren. "Du måste förklara vad som pågår i ditt huvud. För just nu förstår jag inte vad som sker där uppe"
"Jag vet inte Simon, okej?"
Så tyst jag kan trycker jag mig ännu längre in bakom skåpen.
"Du kan inte fortsätta med denna mystiska tjejen. Det börjar bli löjligt. Du vet inte ens vem det är, men ändå lägger du ner så mycket tid på henne. Liksom dude, du slutade röka. Det är sjukt" Jag hör hur en suck lämnar Alex.
"Jag vet. Men hon är annorlunda-"
"Du har träffat henne en gång och skrivit lite med henne" Avbryter Simon.
"Ja men hon är den första tjejen som inte springer efter mig som en jävla hund. Hon förstår mig"
"Och det är sånt du vill ha?"
"Ja, det är iallafall något jag får kämpa för, för första gången i mitt liv"
"Men om du är så inne på henne, varför fortsätter du hålla på med Emilia?"
Jag hör en tung suck. "Jag vet inte mannen"
"Om jag var du så skulle jag se till att få ordning på livet igen, för allt är bara en ända stor jävla röra sedan den halloweenfesten"
"Jag vet, men det kommer lösa sig. Jag känner det på mig"
Jag hör hur stegen avlägsnas och tillslut försvinner. Jag andas ut och slappnar av. Detta var nog inget samtal jag borde hört. Jag borde inte gått hit. Men varför var dom här? Varför snackade dom om mig? Eller, den mystiska tjejen rättare sagt. Gillar Alex bara henne för att han inte får henne på fall direkt? Är jag bara en leksak för honom? Är det vad allt detta handlar om? För om det är på det sättet så kan han bara glömma mig direkt. Han kan glömma allt som har hänt.
Jag begraver mina händer i håret. Andas. Tänk. Vad kunde han mena? Och vad kommer lösa sig? Jag har så många frågor. Jag smäller igen min bok. Det är inte lönt att sitta här längre, jag kommer inte återfå min koncentration just nu. Jag reser på mig och ser ut över korridoren för att säkra att den är tom. Jag går med raska steg ut från korridoren med boken tryckt mot mitt bröst. Jag kommer ut i en annan korridor fylld med elever och jag tittar mig runt tills jag finner vad jag sökte efter. Alex och Simon står nu med resten av killarna och skrattar och pratar. Som att samtalet aldrig har hänt. Det kanske inte är något stor sak. Jag kanske övertänker det. Men samtidigt kan jag inte få ut bilden av honom och Emilia, och jag kan inte låta bli att känna mig äcklad och känna en viss irritation. Om han nu är så intresserad av tjejen från festen, så borde han kanske inte hålla på med någon som Emilia.
Men vad trodde jag ? Att han var speciell? Han är en av skolans populäraste killar. Det är dumt av mig att tro något annat om honom.
