Superficial Love M.G (Avslutad)

"Ursäkta men det är min Taxi"

Awas Perpektiv:

Nu har det gått tre månader sen jag såg de sist. Just nu sitter jag framför spegeln och sminkar mig medans jag lyssnar på deras låtar som påminner mig så mycket om konserten. Idag ska jag och Emelie bara träffas och umgås så mycket vi bara kan. För det var ju ganska länge sen jag faktiskt träffade henne.

När jag är klar med sminket kollar jag på mitt Instagram flöde lite snabbt. Det första jag ser är det som jag alltid vill se när jag går in på Insragram. Nämligen ett inlägg på Marcus och Martinus. Efter att jag har läst texten kan jag inte tro mina ögon. De kommer till Sverige om två dagar!
Jag springer glatt till köket och ropar:

-MAMMA, MAMMA MARCUS OCH MARTUNUS KOMMER TILL SVERIGE. SNÄLLA FÅR JAG GÅ. SNÄÄÄLAAA.

Mamma:
-Gud Awa ta det lungt, ja ja. Men du, din taxi kommer om fem minuter och du har inte bytt om. Skynda dig nu!

Jag rusar snabbt tillbaka till mitt rum och tar på mig mina kläder så snabbt jag bara kan. Jag tittar stressigt på klockan medans jag öppnar ytterdörren. Jag var 5 minuter försenad. Jag går vant till kjosken där taxin alltid brukar stå. Till min förvåning står taxin där, och jag pustar ut av lättnad. Snabbt och smidigt sätter jag mig i bilen:

Awa:
-Hej, förlåt för att jag är sen.
säger jag medans jag kollar ut genom fönstret.

-Ursäkta men det är min taxi.

Konstigt nog känner jag till rösten. Jag vänder huvudet dit rösten kommer ifran. Chockat stirrar jag på honom, för där bredvid mig stitter Marcus. Alltså Marcus Gunnarsen.

Awa:
-OMG. VÄNTA VA?! MARCUS, OMG.
Marcus ser helt plötsligt lite orolig ut.

Marcus:
-Så du är ett fan?

Awa:
-Hahah ja.

Då sträcker han på sina armar och säger:
-Ska jag inte få en kram då?

Tryggt och utan obehag ger jag honom en varm kram.

Marcus:

-Men var det inte du som var på vår meet & greet?

Awa:
Ehm... Ja.

Marcus:

-Haha jag kände igen dig fån din doft.
Ett konstigt ljud avbryter den långa ögonkontakten mellan oss. Det är chaffören som kommer in i bilen. Han va säkert i kjosken och köpte något.

Marcus:

- Vart ska du åka da?

Awa:
-Till stan.

Marcus:
-Då åcker vi till stan först.
Säger Marcus till chaffören, och kollar sedan på mig med ett vackert leende på hans läppar.

Under den lilla bilresan har vi pratat om allt mellan himel och jord. Och jag förstod värför de var här nu de ville inte ha några fans utanflr hotellet. Men då och då när han pratade kunde jag inte sluta fokusera på hans vackra ansikte. Jag älskade inte honom på det sättet men han var bara så himla fin. När vi började närma oss till platsen ringe Emelie. Vant tryckte jag på den gröna knappen. Hon var snabb med att prata vi hann inte ens säga hej.

Hennes röst var väldigt trött och darrig.

Emelie:
-Awa jag är jätte sjuk. Jag spyr typ hela tiden så jag tror inte att vi kan träffas. Förlåt för att jag säger det nu men asså hoppas du förstår mig.

Awa:
Jaha, ja men det är lungt. Krya på dig.

Emelie:
Vi hörs, hejdå!

Vafan ska jag göra nu. Jag har ju sagt till Marcus att min kompis redan står och väntar på mig. Jag vill verkligen inte skämma ut mig, som jag nu säkert har gjort någta gånger när vi har pratat.

Marcus:
-Har det hänt nått? Du ser lite besviken ut.

Awa:
-Nej men det är bara att min kompis är jätte sjuk och hon kan inte ses.

Marcus:
-Så du har inget att göra idag, asså jag menar så du har inga planer?

Awa:
-Nej, tanken va ju att vi skulle umgås hela dagen.

Marcus:
Men då kan ju du och jag umgås istället?  Eller vad tycker du?

jätte tråkigt kapitel men nästa blir lite bättre ;)