Superficial Love M.G (Avslutad)

Jag är rädd

Awas persp:

Jag vaknar av att hjärtat slår snabbare. Rädslan sprider sig genom hela kroppen. Jag är rädd att samma sak ska hända igen. Martinus är inte vid min sida.

Jag går ut från tältet, och lättat andas jag ut. Han satt där framför stranden. Jag går fram till honom och sätter mig bredvid honom.

Martinus:
Åh jenta mi? Bra du har vaknat.

Han lägger sina händer på mina tinnngar och pussar mig på pannan.  Fast innan jag hinner säga något tittar Martinus försckräkt på mig.

Martinus:
Du har feber, Awa!

Jag lägger en hand på min panma sedan ler jag mot honom.

Martinus:
Kom vi måste hem

Awa:
Nej nej snälla.

Jag gör en puppy face, ett försök till att be honom att vi ska stanna här.

Han börjer dig och tar ett prinsess grepp om mig och lyfter upp mig.

Martinus:
Typiskt Awa.

Säger han med en suck. Jag ger honom ett tacksamt leende och viftar med benen.

Martinus:
"Men vet du vad?"

Awa:
"Mmm"

Säger jag glatt.

Martinus:
"Vi ska hem och vila."

Awa:
"Meen.."
-
Vi stiger in i min villa och till min förvåning var det tomt, fast sen kommer jag direkt på att mina föreldrar var på jobbet, och idag skulle de jobba till sent på kvällen.

Han tar mig in till vardagsrummet och lägger en filt över mig när jag lägger mig i soffan.

Jag hade feber, jag mådde dåligt, men jag ville inte visa det. Jag behövde inte visa det. Han var med mig, och då mådde jag bra.

Han gick in till köket och jag följde hans rörelser på grund av att vi hade en öppen kök.

Han tog på dig förkläde och drog upp sin tröjärm sedan gick han in till kylskopet och tog fram grönsaker.

Awa:
Martinus, vad gör du nu?

Martinus:
Min goda soppa som kommer göra dig frisk.

Ett leende spreds på mina läppar medan jag såg hur han skärde grönsakerna i ojämna storlekar. Jag gick upp och in till köket.

Awa:
Jag tror att du behöver hjälp, eller.

Martinus:
Absolut inte, och du ska ligga och vila.

Samma sak gjorde han igen han tog tag i min hand och förde mig till soffan igen, med en suck la jag filten över mig.
-
Martinus starka sida var nog inte att laga mat då han misdlyckades flera gånger med olika saker. Men nu hade han datt dig på soffkanten med en bricka mellan händerna.

Han tog i skeden och förde den mot min mun, inte illa menat men när jag kände smakrn i min mun var jag så nära att spotta ut det. Det smakade vatten och salt, inga kryddor inga goda smaker. Men jag försökte hålla en normal blick.

Martinus:
Gott?

Sa han glatt, jag kunde inte såra honom, han lät ju så stolt

Awa:
Ja jätte.

Jag fick plats med några tuggor till men snart var det nog.

Awa:
Jag är mätt nu älskling, tack.

Martinus:
Men det finns mer kvar.

Sa han lite sorgset, Jag tog tag i skålen och matade Martinus soppan. Och ja, han reagerade som mig. Han spottade ut allt.

Martinus:
Oj
Ett fnitter lämnade mina läppar innan jag gav honom en puss på kinden.

Awa:
Det var gott för mig älskling.

Jag sa det för jag ville se hans leende.

Ett tråkigt kapitel men men...Kommentera vad ni gycker ändå. Jag skulle bli så himla glad ♥️