Superficial Love M.G (Avslutad)

Töm allt inom dig

Awas perspektiv:
Långsamt långsamt, kunde jag se ett vitt suddigt tak när jag öppnade mina tröttsamma ögon. Snabbt började mitt hjärta dunka och jag kände hur det värkte i lungorna. Det var just då jag fick alla minnen av när jag hoppade i vattnet. Jag fick bilder av mörkret i vattnet, hur kylan slog mig. Med rädslan i kroppen tittade jag runt, många syltar bestod av manshester United och det var då min blick hamnade på den sovande killen som satt på en stol framför sängen, Marcus. Utan att föra några ljud försökte jag gå upp från sängen, fastän rummet inte var så kallt började jag skaka hela min kropp frös så fort jag tog bort filten och täcket som Marcus hade täckt mig med. Jag hade inte vart så smidig som jag trodde när Marcus vaknade.

Marcus:
"Awa" mår du bra?

Sa han medan han hostade mellan orden. Med tändarna skakandes tittade jag smärtsamt på honom.

Awa:
Förlåt Marcus, du blev sjuk pga mig.

Jag la handen på hans panna och jag fick direkt dåligt samvete när jag kände hur varm han var, han hade så mycket feber. Tårarna började fylla mina ögon och nu började de rinna ner för min kind, egentligen så hade jag ingen anledning till varför jag gjorde det. Men mina tårar bara rann utan stopp. Marcus tittade sorgset på mig och kramade om mig mig hårt medan han strök mitt hår. Det var en konstig känsla, jag grät ju inte för att jag var glad det var ju ledsna tårar. Men det kändes som om jag tog ut allt sorgsna i mig jag borrade mitt huvud i Marcus axel, jag grät så mycket så att jag till och med började föra ljud som lät som ett skrik.

Marcus:
"Töm allt inom dig Awa"

Och är exakt det jag gör nu, det är därför det mer känd lugnande för mig. För jag fick bara gråta ut all det dåliga inom mig. Efter en stund när jag var helt matt släppte Marcus kramen och kylan slog mig direkt när han släppte mig. Jag tittade på honom och jag såg att han också hade lämnat några tårar som han snabbt torkade bort.

Marcus:
"Awa, jag tycker att du ska ta en varm dusch nu"

Jag protesterade inte, nu när jag satt här och skakade var en varm dusch det första jag behövde.

Jag ställde mig upp från sängen och tittade ner på min smutsiga och förstörda balklänning, jag visste inte vad jag skulle säga om han frågar hur det kommer sig att jag har på mig en balklänning. Jag kommer ju inte ihåg det själv. Utan att säga någonting öppnade han sin garderob och tog fram en vit alpha industries hoodie och sträckte den fram till mig.

Marcus:
"Oroa dig inte, den kommer bli en klänning på dig."

Awa:
Tack Marcus, jag vet verkligen inte hur jag ska tacka di..

Marcus:
"Jag gör bara det som behövs."

Avbröt han min mening med, ett litet tandlöst leende placerades på mina läppar, sedan vänder jag mig om dör att gå till badrummet.

Marcus:
Awa, jag måste berätta en sak.

Återigen vände jag mig om och mötte hans chokladbruna ögon, sedan hummade jag som ett svar. Han fastnade med blicken djupt inne mina ögon, han stod tyst i några sekunder sedan kändes det som om han på något sätt väcktes av någonting som jag antar han tänkt på.

Marcus:
"Eller nej det var inget"

Awa:
"Ok, men Marcus jag tycker också du ska ta en dusch"

Marcus:
"Mm, jag tar en dusch där i den nedre våningen."

***
Jag tog den vita hoodien över min ny duschade kropp, ett litet leende satte sig på mina läppar, Marcus hade helt rätt den satt som en klänning på mig. Jag tittade upp och såg på mitt ansikte på den den spegeln med ånga på. Mitt leende försvann jag såg tårar som tog plats på min vattenlinje istället. Jag är en mördare nu, jag som inte kunde göra någon person illa. Hur ska jag leva med detta nu?

"Är du klar Awa"

Snabbt torkar jag bort tårarna när jag hör Marcus röst fylla hela huset. Jag drar ner handtaget på badrummet och går försiktigt ut. Jag ser Martinus rum, ett litet leende sprids på mina läppar, jag puttar enkelt på dörren som redan står på glänt. Direkt när jag stiger in i rummet känner jag Martinus välbekanta goda doft fylla mina näsborrar. Ett litet skratt lämnade mig när min blick hamnade på fönsterbrädan, han hade lagt små ramar med bilder på oss. Jag gick närmare fönsterbrädan med ett leende fortfarande på mina läppar. Jag tog tag i den svarta ramen och tittade, han hade en bild på vår första selfie, då var jag fortfarande ett fan. Sen så hade han en annan bild från när vi var på tivolit, vi hade åkt frittfall, jag satt med ihopknipna ögon och höll Martinus hand hårt medan Martinus hade ett stort leende på sina läppa och tittade rakt in i kameran. Jag lämnar ramen på plats igen och vänder mig om, med handen på mitt bultande hjärta hoppar jag förskräckt när jag ser Marcus som redan står i rummet. Jag hade inte märkt honom.

Marcus:
Ahah, det var verkligen inte meningen att skrämma dig. Jag har fixat te till oss.

Säger han glatt och börjar redan gå ner för trapporna.

Awa:
Vart är alla?

Marcus:
De gick nyss, de ska på ett bröllop.

Awa:
Mår du bättre nu?

Marcus:
Ja, hurså?
Awa:
"Du har jättemycket feber Marcus, så du ska nog inte dricka te. Lägg dig på soffan. Jag kommer snart."

Marcus:
Varför?

Säger han med ett skratt. Utan att ge några svar går jag on till köket och kommer tillbaka med en kall, blöt handduk med mig.

Awa:
"Lägg dig då"

Säger jag när han fortfarande står upp, han gör som jag säger sedan lägger jag den kalla handduken på hans panna, han blundar långsamt, ett flin sätts på mina läppar. Jag tar långsamt tag i hans hoodie som han har på dig, sedan tar jag ett glad med iskallt vatten och häller i hans tröja. Han reser sig hastigt upp och jag ser chocken i hans ögon, jag brister ut i skratt medan han möter mig med en mördarblick, snabbt reser jag mig upp med Marcus springande bakom mig, nu skrattar vi båda, våra röster ekar i hela huset tills jag går in i honom, det är då båda jag och Marcus blir tysta. Där står han framför mig med sina skarpa ögon brännandes i mina...

Hmm, min tanke var egentligen att den skulle handla mer om Marcus, men jag tyckte att det blev för långt och då blir det långtråkigt om jag fortsätter. Men nästa kapitel kommer handla mer om Marcus, så va glad om du ör en Marcus lover ❤️

Jag har nt läst igenom förlåt :(