Superficial Love M.G (Avslutad)

Godmorgon Awa, sovit gott?

Awas perspektiv:

Jag årkade inte mer. Paniken nådde upp till det steget som gjorde så att tårarna bara rann som floder. Men Marcus ser inte det, han märker inte att jag mår dåligt, tills jag börjar kvävas och inte får tillräckligt mycket luft som gör så att jag kan hålla balansen...

När han sen tillslut ser hur jag verkligen kämpar för att få luft tittar han oroligt på mig.

Marcus:
-A..Awa hur mår du?!

Jag försöker se honom rakt i ögonen och i nån sekund ser jag hur det långsamt bildas tårar i hans ögon.

Jag har verkligen aldrig haft så mycket panik i hela mitt liv. Jag typ skriker av all stress. Marcus höll mig runt min handled och drog snabbt in mig i en kram. Bara jag kände hans doft blev jag lungnare.

Marcus:

-Sschh....allt är bra.. jag är här med dig , schh.. Ta det bara lungt..

Han gav mig små enkla pussar vid pannan och de gjorde mig lungnare... Men ett problem var ändå kvar. Jag fick ingen luft. Långsamt kände jag ögonlocket täcka mina ögon, och hur det långsamt blev helt svart för ögonon.

                                ***

Jag vaknar av att solen skiner rakt i mitt ansikte. Till min förvåning så ser jag armar som hårt håller om mig bakifrån. Jag kollar på personen och ser en Marcus som säkert är helt inne i sina drömmar.Bara jag ser på honom bildas det automatiskt ett leénde på mina läppar. Försiktigt går jag upp och sätter mig på sängkanten och tänker efter allt som hände. Vafan gjorde jag här på morgonen?!

Direkt efter jag kollat mig runt i rummet kommer jag ihåg allt som hände. Jag ryser av tanken och ställer mig upp och följer mina steg till toan. När jag är påväg in öppnas dörren och Martinus kommer ut med bara en handduk runt midian. Jag råkar gå in i honom och nu står vi där med bara några centimeter som mellanrum mellan våra ansikten. Vi tittar varandra djupt i ögonen och jag drunknar i hans. När jag har märkt hur länge vi har stått där backar jag ett steg tillbaka och harklar mig.

Martinus:
-Godmogon Awa, sovit gott?

Awa
-Godmorgon, haha ja jag sov djupt, hur gick det för dig?

Martinus:
-Ja, vad ska man säga jag var uppe typ hela natten för att se om du behövde nått för du mådde inte så bra igår.

Jag stod där helt förstelnad och chockad. Detta var nog det gulligaste jag hört i hela mitt liv. Han brydde sig om mig?!

Men jag förstår inte varför han gör det?

Ett till kapiel! Komentera och rösta då blir jag jätteglad ;)