Superficial Love M.G (Avslutad)

Han kanske är den rätta?

Awas perspektiv:
Återigen satt jag på stenen framför havet, men den här gången väntade jag på någon, Marcus.
Och plötsligt sitter han bredvid mig. En behaglig tystnad lägger sig över oss medan vi tittar på himmelen där stjärnorna nu syns. Jag tittar på honom när jag märker att hans blick nu hamnat på mig.

Marcus:
"Jag måste berätta en sak för dig."

Jag ger honom en svag nick nu när jag har ett hopp om att han ska säga något som kommer göra mig glad.
Marcus:
"Jag älskar dig, du gör min dag så mycket bättre. Det är pågrund av dig jag ler varje morgon. Utan dig hade jag inte kunnat leva."
Med glädjetårar i ögonen log jag så stort som jag aldrig nog har gjort förr. Så han gör  det han älskar mig.
Awa:
"Jag älskar dig också Marcus."

Lika stort leende som jag har bildas nu på hans läppar. För varje sekund som går blir avståendet mellan våra läppar mindre. När det bara är några centimeters avstånd backar han medan ett skratt flyger ur honom .

Marcus:
"Så ska jag berätta att jag älskar en tjej på det här sättet?"
Awa:
"Va?"
Marcus:
"Jag har ju berättat för dig att jag älskar en tjej, och nu testade jag ett sätt som jag kan berätta det på."

Just då när han sa den meningen gick mitt hjärta i tusen bitar, alltså älskade han inte mig vilket jag trodde han gjorde. Det var det som gjorde mest ont att jag trodde att han älskar mig.Vad trodde jag? Att han älskar mig?

För att på nått sätt försöka dölja tårarna som snart är påväg att rinna försöker jag sätta ett motvilligt leende på mina läppar.

Awa:
"Jaja, jag viste redan att du testade."
Fastän det som nyss hade hänt  hade jag ett litet hopp i mig, att han ändå älskade mig...
Awa:
"Men då tycker jag att du ska berätta för den här tjejen."
Han omfamnar mig i den varma kramen som bara han kunde ge.
Marcus:
"Jag går och berättar för henne då, tack för du alltid har stått vid min sida. Du är en riktig vän Awa."

Jag sätter händerna för ansiktet och låter tårarna som gömt sig rinna. Att bli rad av en kille som man verkligen älskar sårade verkligen. Han kan göra mig till den gladaste personen i hela världen men likaså Kan han göra mig till den ledsnaste.

Efter en stund känner jag min kropp dras mot någon anans. Utan att tveka känner jag till personen. Såklart är det Martinus, det är alltid han som hjälper mig, han som tröstar mig, han som på nått sätt kan göra mitt liv så mycket bättre.

Jag lägger mina ben över hans och lutar mitt huvud mot hans bröstkorg. Den bästa trösten man någonsin kan få.

Martinus:
"Schhh...Awa, det som hände är inte värd dina tårar."
Awa:
"Du vet ju inte vad som har hänt, Martinus."
Martinus:
"Du ska fortfarande inte gråta, vad har hänt säg till mig, vem är det som har vart elak mot dig?
Awa:
"Det är inget viktigt"
Martinus:
"Men Awa.."
Awa:
"Det du säger är rätt, det är inget vi ska lägga tid på och snacka om."

Med hans tumme torkar bort mina tårar och hans vackra chokladbruna ögon möter mina rödsprängda. Ju närmare han kommer känner jag mer värme från hans kropp, tills mellanrummet mellan oss suddas och våra läppar kraschat mot varan.
Jag bara gjorde det, jag kysste honom . Kanske var det ändå han som var den rätta för mig, eller?

Så jag kanske ändå ska ge honom en chans...

Vad tycker ni? Jag kan lova att den blir bättre ;)

Lämna gärna en gullig kommentar så får jag motivation till att skriva mer. 🥀