Superficial Love M.G (Avslutad)

"Mitt hjärta"

Awas perspektiv:

Jag sjönk ner bredvid Martinus som nu låg på golvet och förblödde. Han hade halvblundna ögon, han hade alltså inte hunnit somna. Marcus höll nu på att ringa ambulansen. Men Martinus märkte det, han tog sats för att högt be Marcus att inte ringa

"Marcus nej, ring i...inte."

fick han hakigt sagt fram.

Han låg på sin mage men han ville fortfarande vara nära mig. Därför lyfte han upp sin hand och la den i mitt knä, han försökte få tag på min hand. Jag tog tag i hans och kramade om den med min. Och mitt hjärta fick en smärta när jag kände hur kall hans hand nu var, han hade ju förlorat hur mycket blod som hälst.

"Marcus ring"

Sa jag, för det Martinus sa var omöjligt, jag tänker inte låta honom förblöda mer än vad han redan har gjort

Men Marcus gjorde däremot det Martinus ville, han ringde inte. Jag drog hårt mobilen från Marcus som satt på huk jämte mig och skulle precis trycka in det tresifriga numret när Marcus la sin varma hand på min arm. Snabbt tittade jag på hans vänliga ögom som just nu såg på mig med en blick som tydde"snälla gör inte det". Han kom lite närmare mitt öra och med sin skära röst viskade han.

Awa:
"Snälla gör det inte, vi kan ta en taxi eller något sen"

Jag förstod fortfarande inte någonting men jag kände att det imte passade att vi sulle tjafsa om detta just nu. Jag slängde mobilen ifrån mig och la handen på Martimus sandbruna, halvblöta hår. Han drog våra inflätade händer och kramade om den. En ensam tår rann ner för min våta kind som redan hade täckts av tårar sen innan.

Awa:
"Marcus vi måste lyfta upp honom härifrån."

Jag och Marcus försökte få upp honom från hallen, medan Martinus kunde ge oss lite av den kraft han hade kvar.

Den kraftlösa killen la sina muskellösa armar runt våra axlar och vi fick kämpa för att få honom till soffan som låg några meter ifrån oss Ännu en gång låg han på sin mage när vi äntligen hade kommit fram till vårt mål.

Marcus sprang upp och hämtade det lilla anbulans kittet, medan jag var snabb med att ta av honom hans jacka och hans t-shirt.

Martinus:
"Jag älskar dig Awa, jag vill bara säga det nu innan jag .... somnar."

Han tog några pauser när han pratade, det var för att hitta andan som han just nu hade brist på.

Awa:
"Säg inte så Martinus."

Sa jag och försökte låta arg, men jag förlorade rösten jag också nu när jag satt här med tårarna rinnandes ut ur mina ögon.

Martinus:
Awa, gråt inte.

"Jag gråter inte"

Sa jag och försökte gömma, rösten som tjocknade ju mer jag grät.

Martinus:
"Jag hör ju hur din röst låter."

Istället för att ge honom mågot svar så tittade jag upp på Marcus som kom springande med kittet och ett glas vatten i handen.

Jag försökte hitta de bästa sakerna man kunde amvända sig av i det lilla kittet. Jag tog fram de prylar man kunde tvätta själva såret med. Jag såg hur djup såret var, man kunde anta att någon hade huggit Martinus med en hyffsad vass kniv.

En saltig tår råkade just hamna på Martinus djupa blodiga sår, vilket gjorde så att Martinus gnydde av den smärtan han fick.

"Förlåt, förlåt"

Utbrast jag och torkade bort den smärtsamma vattendroppen som hade kommit från mitt öga.

Martinus:
"Jag sa ju att..... du g....gråter, det gjorde i..nte, inte ont i ryggen när din tår hamnade där, det var såret i mitt hjärta som gjorde ont. Gråt....inte Awa"

Jag satt tyst och fokuserade på att fixa Martinus sår. Marcus gick upp på sitt rum för att fixa några grejer och ringa taxi, han sa att han också skulle meddela Gerd-Anne och Kjell-Erik om det som hade hänt.

När vi hörde dörren stängas där på övervåningen så försökte Martinus ta ett djupt andetag. Sedan tog han sats ännu en gång för att lämna ännu en mening ifrån sig.

Martinus:
"Awa...rymm. Lämna mig, åk tillbaka till Sverige. En maffiagrupp är efter dig. De kommer antingen döda dig eller mig och Marcus. Det är slut nu.

Gå."

Oj oj. Vi är fakriskt påväg mot slutet i denna bok :(

Har nt läst igenom MEN LÄS OCH NJUT 🥀