Superficial Love M.G (Avslutad)

I Trofors

Awas perspektiv:
Just nu sitter jag i bilen med min egna värld som musiken fixar.

Fast jag än lyssnar på en sorlig låt, så fanns det ett leende fastklistrat på mina läppar. För nu är jag på väg till den platsen där allt kommer börja på nytt för mig. Den som jag först berättade till var Marcus. Planen var först att jag skulle berätta för Emelie men jag ville inte göra det genom att bara skriva det. Men hon lovade mig att hälsa på så ofta hon kunde.

Jag blev väckt ur mina tanckar när bilen helt plötsligt stannade. Jag  tittar ut genom fönstret och min blick fastnar på den röda villan.

Pappa:
-Och äntligen är vi framme!

Jag går av bilen och min blick dras till den vita villan som ligger exakt bredvid troligen vår villa. Såklart känner jag igen huset, den villan tillhör ju Marcus och Martinus.

                                ***
Nästa dag vaknar jag av att mitt alarm ringer. Jag har ställt in det för tidigt med flit. För att idag är det första dagen i min nya skola och därför vill jag fixa mig och abslout inte komma försent.

Jag hittade skolan enkelt, den låg bara några minuter ifrån mitt hus, så det var inte så svårt.

När jag går mot portdörrarna till skolan ser jag den jobbigaste personen som existerar, min kusin Sara.

Sara:
-Men hallå, det var länge sen man sågs.

Awa:
-Mm...

Sara:
-Så du ska till nian, vet du vilken klass?

Awa:
-Aa, men jag tror att det var 9b.

Sara:
-Där hade du tur, för du går i samma klass som jag då.

Just i den sekunden önskade jag att jag kunde börja i en annan klass.

Sara var en person som man kunde störa sig på väldigt enkelt. Vi har bråkat så himla mycket, och vi hatar verkligen varandra. Vi visar inte det genom att kalla varandra för saker, utan vi gör det genom att hämnas.

Vi närmar oss en koridor där jag får syn på så många i min ålder.

Men en av de är Martinus. Min blick letar efter Marcus men mina ögon får inte syn på honom.

Sara småspringer till några tjejer, och där står jag helt själv i koridoren.
Efter ett tag när Martinus får syn på mig går han glatt mot mitt håll.

Awa:
-Hej h..

Men det ända han gör är att han går förbi mig, förvånat tittar jag bakom mig och såklart gick han mot två andra tjejer. Men det jag inte försod var att han ignorerade mig. Varför gjorde han det?

Mitt huvud höjdes upp när jag såg en manlig lärare stå i dörröppningen och ropa på att vi börjar.

Jag var den sista som steg in, men innan det såg jag mig omkring.

Fortfarande ingen Marcus...

Skit dåligt kapitel men jag tror att nästa blir bättre ;)