Superficial Love M.G (Avslutad)

Ensam igen...

Awas perspektiv:

Solskenet träffade mig direkt i ögonen jag vaknade upp framför stranden. Jag tittar omkring mig, det var tomt. Martinus var inte vid min sida, snabbt ställer jag mig upp med rädslan som spridit sig i hela min kropp, för jag minns att vi råckade sova här, men jag var säker på att Martinus också sov med mig. Nu var jag ensam här. Helt plösligt känner jsg ett hårt slag på min nacke, med en duns faller jag ner mot marken, och för varje sekund som gick blev det mer svart för mina ögon...

-
Jag vaknar av att jag får ett glas vatten rakt i mitt ansikte. Jag öppnar förskräckt mina ögon, det första jag gör är att titta omkring mig, jag vill se om Martinus finns i närheten. Jag förstår att jag fortfarande är ensam när jag ser att jag är fastbunden på en stol. Jag ser rakt fram och möter ett par bekanta ögon, jag kisar för att kunna se bättre. Jag vill inte tro mina ögon, jag ville inte tro att det var han.

Awa:
"J...Jack?"

Jag hade glömmt honom, eller jag hade försökt. Jack var mitt ex, tyvärr. Som alla andra tjejen hade jag fallit för honom. För en fuckboy, som våldtog, som rökte, som till och med...dödade... Han berättade att han hade riktiga känslor för mig. Och jag gav honom chanser, flera chanser, men han älskade att våldta mer än att älska mig.

Jack:
"Oohh är jag så känd så att en så snygg tjej känner igen mig."

Killarna bakom honom skratta åt hans mening.

Han strycker sin tumme över mina läppar, äcklat tittar jag åt andra sidan.

Jack:
"Nu förstår jag, hon vill ha Martinus."

Det är då det brister för mig, tårarna börjar lämna vattenlinjen, det brast för mig när jag hörde hans namn, Martinus, min Martinus, min pojkvän, med andra ord, mitt liv.

Jag tittar ner och möter mina tårar som en efter en faller ner till mina ben.

Jag känner något kallt mot min haka, jag titta upp och möter en pistol framför mig.

Jack:
"Jag tror att du redan vet mina regler, vill du ha den där pistolen i ditt huvud, eller väljer du att följa med mig till sängen?"

Awa:
"Aldrig"

Han ställer sig bakom mig vilket gör så stt jag känner mig hur obekväm som hälst. Han lägger mitt hår åt sidan och ger mig en puss på nacken, det kännes äckligt, obekvät, vidrigt, jag förste tänka på Martinus berörningar, de som gav mig de stöttarna och fjärilar i magen. 

Jack:
"Kom igen"

Viskade han i mitt öra medan han samtidigt nafsade vid mitt öra. Jag gjode verkligen allt för att få bort honom, men till mitt försvar så satt jag fastbunden på en stol.

Han byter plats och ställer sig framför mig istället, nu kommer han närmare och bara några centimeter hade vi som mellanrum, han var så nära mig så att jag kunde känna hans vidriga andningar på mina läppar. Och snart...

"Släpp"

Hör jag en välbekant röst säga. Martinus....

Ett flin tar över Jacks äckliga läppar och fel hade jag inte, där stod en kille med en sin stora vita hudie, Martinus.

Jack ställer sig hastigt upp och siktar på Martinus med sin pistol. Jag känner hur två pistolar riktas mot mig av Jacks gäng men det är det sista jag bryr mig om, jag ville bara springa in till Martinus famn och suga in hans doft. Så som bara han luktade.

Martinus:
"Släpp henne"

Jack:
"pengarna först"

Martinus:
"Låt henne komma hit först"

Jag stirrar på jacks finger som
nu styr över pistolen, han trycker sitt finger bakåt. Ett högt ljud lämnar pistolen, jag kniper ihop mina ögon. Han sköt. Ett högt skrik lämnar mina läppar. Han sköt...Han gjorde det...

Jag öppnar mina ögon och möter Martinus som förtfarande står upp?! (skrämde jag er där?! hehe) Han hade träffat på fel plats. Jag känner hur mitt hjärta slår snabbare, Snart har jag gråtit så mycket så attt jag blir helt utmattad.

Jack:
"Pengarna annars dödar jag henne."

Martinus kastar en full ryggsäck mot Jack och då går han fram till mig och innan han släpper mig viskar han:

Jack:
"Vi ses en annan gång, honey."

Med mina tårar rinnades ner för min kind springer jag mot Martinus och in i hans famn. Bara jag känner hans doft känner jag också tryggheten som tar över min kropp. Han lägger armarna runt min kropp och ger mig små pussa överallt.

Martinus:
"Baby, Awa, jag är här gråt inte mer."

Jag kramar om hans nacke medan hans starka armar lyfter upp mig lite enkelt, Jag lägger benen runt hans midja och plötsligt står vi ute. Han lyfter ner mig och jag möter hans felfria ansikte.

Martinus:
"Vi går hem nu, och tar det lungt, okej?"
Han tar en hårslinga och gömmer den bakom mitt öra.

Jag nickar sedan tittar jag upp mot honom.

Martinus:
"Vi kan köpa munkar om du vill."

Ett litet skratt lämnar bådas läppar sedan tar jag tag i båda Martinus arm och hand och för våra steg hemåt.

Förlåt för dåligt kapitel, men men ni får ändå kommentera vad ni tycker, tack för att ni röstar, och läser. LOVE U ♥️