Superficial Love M.G (Avslutad)

Första kyssen

Jag hör gruset under våra fötter, det är mitt i natten men ljuslycktorna lyser ändå på oss, vi går just nu på en stig som ligger imellan träden, alltså beffinner vi oss i början av en skog.

Vi hade  lyckats smyga ut ur huset innan martinus eller någon annan hann vakna. Och nu så är det bara jag och hon här, det är nu jag har chansen.

Awa:
"Vad är det Marcus? Vi har gått här i evigheter, snart är vi mitt inne i skogen utan att du har sagt något."

Jag stanar upp och tittar in i hennes en aning ljusare ögon på grund av lyktstolparna. Jag ler och det gör så att hennes ögon nu är djupt inne i mina.

Marcus:
"Du kommer bli glad, jag lovar."

Hon ger mig en blick som jag anar är både frågande fast samtidigt full av nyfikenhet.

Jag tar ett djupt andetag och tar tag i hennes kalla händer som jag nu med mina gör varma.

Marcus:
"Du hade rätt med det du sa om Sarah o..
Awa:
"Fast du trodde aldrig mig... Vi måste tillbaka. Martinus kommer vakna annars.."

Jag lägger mitt pekfinger på hennes mjuka läppar vilket gör så att hon blir tyst och tittar ner.

Marcus:
"Jag är inte klar, jag har mycket jag måste säga till dig. Det är nu jag är redo för att börja allt med dig. Jag..."

Jag tysnar.

Awa:
"Du..."

Sa hon förväntansfullt med ett stort leende på läpparna.

Marcus:
"Jag älskar dig, Awa."

Jag sa det så tyst och lungt så att det nästan lät som en viskning.

Nu glänste hennes ögon som tog mig till en helt annan värld, Awa och Marcus världen.

Marcus:
"Det viktigaste för mig är att du ska vara glad. Du kommer inte ångra dig. Så Awa, lita bara på mig, vill du det?

Jag möter hennes felfria ansikte och möter henne med ärliga ögon.

Awa:
"Du vet inte hur länge jag har väntat på den här stunden Marcus. Jag har alltid vart förälskad i dig. Jag älskar dig. "

Glädjen byter roll med stressen som tidigare har tagit över min kropp. Äntligen har vi två hittat våra rätta vägar. Utan att säga något tillbaka tar jag ett steg närmare henne, centimeterna förvandlas långsamt till ingenting. Jag blundar och pressar läpparna mot tjejen som nu är min.

Martinus perspektiv:

Ilsakan kokade inuti mig, Awa var inte här, först blev jg orolig men när jag sen fick reda på att Marcus inte heller var här förstod jag vad som hade hänt, de hade gått ut tillsammans. Jag tar på mig mina sokor samt min jacka och följer mina steg utåt. Jag visste exakt vart de var, de var i skogen, det är ingen konst att hitta de. För att vår skog i trofors är väldigt liten.

Efter en stund när jag var framme i skogen hörde jag några röster, Marcus och Awas röster. Jag gömmer mig bakom ett träd och följer varje rörelse de gör med mina ögon.

Jag ser hur Marcus tar tag i hennes händer, det som är dåligt är att jag bara kan se Awas rygg och Marcus ansikte. De byter några meninger, men det är då jag bryter ihop och känner tårarna rinna för min kind. Det är när Marcus tar ett steg närmare och är beredd på att kyssa henne. Innan deras läppar hinner möta varandra vänder jag mig om, jag vill verkligen inte se det. Jag tar samma väg när jag lämnar skogen, fast den här gången med sårade känslor... Nu börjar mitt uppdrag.

Stackars Martinus :(

Jag vet att det är ett dåligt kapitel och att jag inte är aktiv men snart kommer ett bättre kapitel.

Som alltid så måste jag ändå säga: Komentera vad ni tycker så att jag får motivation 🥀