Superficial Love M.G (Avslutad)

"välj nu"

Awa:
"Jack..."

Snabbt fast på samma sätt hackigt hade jag försökt berätta för Jack om det som hade hänt med Martinus efter att Jack flera gånger hade tvingat mig att berätta sanningen. Vi hade gått en liten bit ifrån huset, och det förvånade mig, Jack hade betett sig på ett helt annat sätt en vad jag personligen känner igen honom som.

"AWA"

Hör jag en bekant röst ropa.

Awa:
"Han är bakom oss, Jack."

Jack vänder sig om samtidigt som jag gör detsamma, han joggar mot oss med håret skuttandes på hans ansikte, ju närmare han kommer desto mer sänker han takten på hans steg.

Jag går närmare Jack och tar ett steg så att jag står sneppet bakom honom.

Martinus:
"Awa.."

Säger han andfått när han nu är ungefär en meter ifrån oss. Han sträker ut sin hand mot mig och möter mig med sina ärliga ögon. Det såg liksom ut som om han var beredd på att jag skulle ta tag i den. Innan jag hinner svara hör jag Jacks röst fylla mina hörselgångar.

Jack:
"Du har inget med henne att göra längre, det är över, kom Awa vi går."

Jag tittar upp mot honom och möter Jacks bruna ögon, jag ser hur ett vänligt leende är fasklistrat på hans läppar, Jack kunde se snäll ut, han kunde vara snäll, men han kunde bara visa det mot mig, egentligen var han helt känslolös, han viste inte vad känslor var.

Min blick åker fram och jag möter den andra killen som står framför mig med sin utsträckta hand. Jag kände Martinus så väl, så jag kunde se hur han innerst inne kokade av ilska fastän han inte visade det. Istället låg ett litet, säkert ett motvilligt leende på hans läppar.

Martinus:
"Kom, jenta mi, vi måste hem och ta det lungt."

Jack:
"Att du ens vågar säga så efter det du gjort."

Denna gång ingnorerar Martinus inte Jack, hans blick möter hans och han kommer ett steg närmare honom.

Martinus:
"Ska du säga, har du glömmt vem du är."

Jack:
"Jag gör det jag gör men inte bakom någons rygg, jag är inte feg. Och jag går inte tillbaka till de tjejerna, jag går vidare."

Ännu en gång sträcker Martinus handen mot mig.

Martinus:
"Kom nu, jag kan förklara vad det var som egentligen hände."

Jack:
"Vi låter Awa välja själv, vem vill du gå med?"

Martinus:
Visst, Awa välj nu.

Återigrn tittar jag djupt in i båda deras ögon, Jack kan jag fortfarande inte lita på, jag vet hur hemsk han är. Anledningen till varför jag mest drogs till Martinus sida var för att jag ville ha en förklaring av honom.

Jag går fram till Martinus och tittar tomt i hans ögon sedan ändrar jag min blick till en mer skarp.

Awa:
"Vi kan gå nu."

Med snabba steg som vi förde mot Martinus hus gick vi, tysta hade vi gått, jag orkade inte höra någonting just nu.

Det sista steget som jag tar hamnar i Martinus rum, hårt smäller jag dörren bakom oss och lägger armarna i kors.

Awa:
"Jag väntar, du kan prata."

Jag följer hans rörelser, som att han sätter sig på sängen och och tittar ner på golvet.

Martinus:
"Det ända som hände var att jag tröstade Sarah.."

Awa:
"Och det var därför DU SATT HALVT GRÄNSLE ÖVER HENNE OCH PRECIS SKULLE KYSSA HENNE?!" skrek jag högt ut så att han till och med blev förvånad på hur jag reagerade."

Martinus:
"Överdriv mer, snälla."

Sa han ioroniskt och tog fram sin mobil ur sin ficka, helt obrydd om vår "diskotion".

Awa:
"Du bryr dig inte ens, du är lika vidrig som Jack, fast på ett annat sätt."

Han kastar mobilen ifrån sig och går mot mig, han spänner sina käkar och hans ögon blir mycket mörkare, han går mot mig så att mitt stopp blir väggen bakom mig. Han lägger händerna på sidorna så att mitt huvud befinner sig mellan hans händer.

Martinus:
"Gå inte över gränsen, Awa. Jag har inte gjort ett fel, det är fel på dig."

Awa:
"Han är bättre än dig till och med, han gör inte saker bakom andras ryggar."

Han tar ett hårt grepp om min handled så att jag långsamt känner hur blodet inte når ut till mina händer.

Hårt drar han mig efter honom och ut ifrån huset, jag kiper ihop ögonen på grund av att det gjorde så ont av hans grepp.

Awa:
"Släpp, det gör ont."

Martinus:
"Jag är ju vidrig."

Awa:
"Snälla, Martinus.

Det gjorde verkligen så ont så att jag verkligen bad honom. Vi är framme vid en byggnad som jag känner igen, detta var den platsen där jag blev bunden hos...Jack. Han kastar mig mot huset så att min kropp hårt träffar själva byggnaden.

Martinus:
"Jag är lika vidrig som Jack, är det inte så du beskriver mig, vad hade hänt dig om jag inte hade kommit hit och räddat dig, huh? Hade du inte blivit våldtagen eller död av Jack och hans gäng? "

Han tar några steg närmare mig.

Martinus:
"Jag gjode ingenting med Sarah, du såg fel, som alltid. Ryck upp."
Han vänder sig om och nu kunde jag inte längre se hans ryggtavla.
Jag blickar ner och ser på min suddiga hand på grund av alla tårar som är på väg att rinna ner, Jag såg alltid fel, varför var jag en sånn?

Martinus ord:

Jag lämnade henne vid Jacks ställe, men min saknad till henne lämnade inte mig. Förlåt Awa, förlåt.

Ett lååångt kapitel blev det 931 ord nämligen! Kommentera gärna vad ni tycker om långa kapitel :)