Superficial Love M.G (Avslutad)

Oh nej..

Awas perspektiv:
För första gången nu så sjunker jag i Martinus stora, mysiga säng. Utan att märka det själv börjar jag långsamt skaka pga att det är kallt i rummet . Utan att säga något lägger Martinus sina armar om min kropp och drar in mig till hans kropp som bjuder mig på hans värme. Jag sluter mina ögon, för det ända målet just nu är att vara nära honom och bara dra in hans doft ner till mina lungor..
Martinus:
"Jag älskar dig Awa.."
Hans hesa röst fyller mina hörselgångar. Som vanligt bildas ett leende på mina läppar. Hans röst var nog en av de sakerna jag mest älskade med honom.
Awa:
"Jag älskar dig också, Marcus..."
Efter den meningen som jag säger känner jag hans armar bli svagare om min kropp. Det är just då jag kommer tillbaka till "verkligheten" igen. Det var också då jag öppnade mina ögon och mötte Martinus framför mig som jag nyss kallat för Marcus. Alltså hade jag nyss kallat min egna pojkvän för en annan person.
Just nu skämdes jag så mycket, det ända jag ville göra just nu var att typ bara spola tillbaks tiden. Jag visste att jag inte skulle klara detta, jag skulle göra bort mig som vanligt..
Martinus allvarliga ansiktsuttryck ändras helt plötsligt till ett leende. Han ställer sig upp och lägger täcket över min kropp.
Awa:
J..ag.. jag kommer snart, ska bara på toa.
Fastän han log såg jag hur hans ögon glänste och hans röst tjockna.

Martinus perspektiv:
Utan att låsa dörren går jag in till toan, en ensam tår rinner genom min kind och ner till handfatet under mig. Detta var det som mest kunde såra mig. Men jag blev fortfarande inte arg på henne, hellre att jag såras än att hon ska bli ledsen. Men jag fick nyss reda på att jag inte duger.
Jag hör ljudet av handtaget dras ner vilket gör att jag snabbt vänder mig om och torkar bort de tårarna som runnit ner. Mina ögon möts av världens vackraste tjej som nu står framför mig gråtandes när jag vänder mig tillbaka . Där står Awa framför mig med rödsprängda ögon.
Awa:
"Förlåt Martinus, jag älskar dig, jag lovar. Det var verkligen inte meningen att såra dig, på riktigt. Jag har ång...."
Jag går fram till henne och omfamnar henne i en varm och lång kram.
Martinus:
"Schh, älskling tänk inte på det, det är inte värd det."
Jag släpper kramen och ger henne en puss på hennes panna, men då sträcker hon sig efter en till kram. Ett litet skratt lämnar båda våra läppar. Jag tar ett prinsess grepp om henne och lyfter henne in till sovrummet.

Awas perspektiv:
Ännu en gång hade jag gjort ett fel. När jag ser att Martinus nu sover ger jag honom en puss på hans kind.
Awa:
"Förlåt Martinus. Men snart kommer jag över honom, jag lovar.."
Jag viskar det så lågt så att jag själv knappt hör det...sedan lägger sig ögonlocket över ögonen, så att även jag sover....