Superficial Love M.G (Avslutad)

Vi kan också vara lyckliga

Awas perspektiv:

Martinus:
"Awa, Awaa kom igen nu, vakna."

Gnällde han medan han låg gränsle över mig och snart började jag känna hans fingertoppar kittla mig.

Jag skarattade oavbrutet åt hans handlingar, men sedan ställer han sig upp och tar ett prinsess grepp om mig, ett glatt litet fnitter lämnar mina läppar medan jag lägger mina armar runt hans nacke. Vi går ner för trapporna och in till köksön där det (till min förvåning) låg allt från mackor och saft till pankakor och smoothie bowle.

Awa:
"Ma..Martinus."

Säger jag med händera för munnen, för det Martinus var ganska duktig på var att bränna mat. Och nu hade han fått ihop detta!

Martinus:
"Tycker du om det? Är det fint?"

Awa:
"Ja! Jag är fortfarande chockad!"

Med ett retsamt skratt möter jag Martinus puppy face.

Martinus:
"Chockad..."

Awa:
"Inte illa menat"

Säger jag skrattandes,

Awa
"Du är ju jätte duktig, ser jag."

Martinus:
"Jag vet."

Skrattar han tillbaka, men sedan lägger jag märke till något.

Awa:
"Martinus.., är ingen hemma?"

Martinus:
"Nej.. de alla åkte till våra släktingar och kusiner i oslo, de ska vara där i två dagar."
-
Där satt vi, med Martinus som omfamnade mig framför tvn med en film på gång. Jag vill aldrig att denna stund ska ta slut. Jag hade ju en Martinus bredvid mig som nu också hade benet över mina och omfamnade mig så att jag kunde höra hans hjärtslag. Men motviligt tog den stunden snart slut när tårarna började rinna för mina ögon, tjejen dog i filmen, och jag junde inte hålla mina tårar. Men där, mitt i det hela blir skärmen helt svart.

Awa:
"Martinuuus, varför stängde du av?"

Han ställer sig upp och lämnar soffan, samtidigt känner jag hur värmen också lämnar mig, hans kropp var ju min värme.

Martinus:
"Kom, vi ska ut."

Säger han och sträcker ut sin hand mot mig.

Med en suck tar jag tag i den med båda mina händer och ställer mig upp med hjälp av hans stöd.

Awa:
"Vart ska vi nudå, det var ju så mysigt."

Han torkar bort mina tårar som fortfarande befan sig på min kind sedan lägger han en arm på min rygg och puttar mig försiktigt närmare honom. Han drar bort en hårslinga som hade kommit för mina ögon och sedan möter jag hans chockladbruna ögon som djupt möter mina.

Martinus:
"Du kommer älska det mer, jag vill inte se mer tårar."
Säger han så lungt som han bara kan.
-
Jag sätter mig bakom honom på cykeln och tar ett löst grepp om hans midja. Jag var fortfarande sur över att vi var tvungna att gå ut enligt honom.

Martimus:
"Håll hårdare Awa, hårdare."

Med en suck lyder jag hans ord och tar ett hårdare grepp om hans midja.

Awa:
"Vart ska vi ens?"

Martinus:
"Snart får du se, jag vet att någon som du kommer älska det."

Awa:
"Vad menar du med det? "

Martinus:
"Ha tålamod, jenta mi."
-
Nu hade vi åkt i ungefär tjugo minuter, för Martinus hade det inte vart några problem att köra cyckeln, men ju längre vi åkte blev cyckeln mycket segare och svårare att köra, och just nu gick det inte att köra cykeln alls.

Martinus:
"Det gåf inte att köra cyckeln mer, vi måste hopp av."

Cyckeln låg nu kastad på gräsmattan och istället började vi gå.

Awa:
"Hur långt borta ligger platsen?! Jag orkar inte mer."

Martinus böjde sig lite ner och lyfte upp mig så stt jag hängde över hans axel som en säck.

Martinus:
"Herregud Awa, vad du ska gnälla."

Ett litet glatt fast motvilligt skratt lämnade mina läppar. Han var så desperat över det där stället.

Awa:
"Martinuus, ta ner mig nu."

Martinus:
"Vi är fortfarande inte framme, söta du."

Han hade nu gått med mig över axeln  i ett långt tag nu, platsen låg så långt bort att vi behövde gå en bit utanför trofors.

Martinus:
"Nu, så är vi framme."

Han lyfte ner mig, kag vände mig om och såg ett.. TIVOLI framför mig, Tivoli var verkligen en av de bästa platserna jag kunde föreställa mig, och just denna tivoli var enomrm.

Jag blev så pass glad så att jag började   skratta som ett barn och sprang mot Martinus och omfamnade honom stort.

Jag stirrade på tivolitt men grindarna var stängda vilket ledde till att mitt ansiktsuttryck ändrades och blev till en sorgsen min.

Awa:
"Men det är stängt...Varför kom vi hit då? Det är ju stängt!"

Sa jag en aning surt.

Martinus:
"Det är inte stängt, vi har bara tivolitt för oss själva älskling."

Sa han skrattandes, grindarna öppnades, sedan tog martinus tag i min hand som flätades samman sedan rusade vi till den första attraktionen som vi såg...

Blir själv glad över att de är glada tsm :))