Superficial Love M.G (Avslutad)

Kom igen

~1 vecka efter~

Ännu en gång tar jag ett till steg och använder en del av min kroppskraft. Vinden är inte något man kan undvika, den blåser rakt in i min kropp och det leder till att den svarta luvan på mitt sandblonda hår ramlar bak och hamnar på min rygg igen. Med mina frusna ben tar det sista steget som hamnar framför Awas röda villa. Klockan hade då precis slagit 23:45 på natten, men det hindrade mig inte till att komma hit.

Min haka åker uppåt där min blick fastnar på Awas fönster, man kan se ett litet ljussken från lampan i hennes rum. Ett litet tandlöst leende sätts på mina läppar när jag snabbt ser henne gå förbi fönstret. Det var inget som jag direkt tänkte på, det bildades alltit det leendet när jsg såg henne. Med mina kalla händer plockar jag fram min mobil och knappar in bokstäver som sedan bildas till fyra ord.

"Titta ut genom fönstret"

Sedan trycker jag på "skicka"

och nu är mitt lilla sms skickat till Awa. Med blicken fortfarande på fönstret, ser jag en hand som puttar bort de tunna gardinerna, och Awas förvånade ansikte som dyker upp. Ännu en gång sätts ett leende på mina läppar, långsamt och försiktigt ser jag hur hon öppnar fönstret, och med ett flin ser jag på henne.

"Martinus?!"

Säger hon ganska försiktigt och förvånat, fast samtidigt hör jag hur glädjen ändå finns med i rösten.

"Vad gör du här, vid den här tiden?"

Jag kommer ett steg närmare fönstret och flinar ännu större.

"Kom ner"

En förvånad blick är nu också satt på hennes felfrra ansikte.

"Kom igen Awa"

Hon ser lite fundersam ut innan hon ger mig ett busigt flin.

"Hämta stegen Martinus"

Glädjen hinner sprida sig i min kropp innan jag snabbt rusade till stegen som bara låg någon meter ifrån, smidigt lyfte jag den till Awas fönster. Lika smidigt började hon klättra ner för stegen och snart var hon i mina armar och omfamnade mig.

Jag la min näsa mot hennes hårbotten och njöt av doften jag aldrig nånsin kunde glömma. Motvilligt släppte vi ifrån vår behövda kram, och direkt blev det kallt igen.

Så fort jag tänkte på det jag skulle säga till henne nu, så kände jag ångesten forsa igenom min kropp. Hon halvsläppte kramen och tittade upp på mig med en vänlig blick, vi hade vart tillsammans länge nu, fastän det, så kände jag det lilla pirret i magen när hon tittade på mig med den blicken.

"Awa, vi rymmer"

Oppss

Hlrni jag skäääms, jag har ju vart så OAKTIV, FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT. Jag lovar att jag kommer bli bättre ❤

♡Rösta och kommentera ♡