Superficial Love M.G (Avslutad)

"Snälla sluta"

*Dagen efter

Awas perspektiv:
Awa:
-Men det kommer ju vara stelt där, jag känner ju ingen.

Gustav i vår klass har en fest hemma hos honom som jag och Marcus nu var påväg till, och nu var jag så osäker på detta för att jag är rädd att jag ska känna mig utanför.

Marcus:
-Awa, du har ju mig, Martinus och du kan ju lära känna Gustav. Jag och Martinus har vart vänner med honom sen vi var små, han är jätte snäll tro mig.
Jag ler ett snett leende och tittar ner.

Marcus:
-Och jag kommer aldrig lämna dig där, jag lovar.

Efter den korta promenaden så var vi framme vid en grå villa, desto närmare man kom hörde man musiken tydligare. Direkt när vi steg in så kände vi hur det bara stank alkohol, människor stod och strulade.

Två av de personerna kände jag igen, Martinus och Sara, det var bara några centimeter mellan deras ansikten. Jag tittade på Marcus, han står och stirrar på de ett tag, sedan går han fram till de och tar tag i Saras handled och drar henne ifrån Martinus. Jag bestämmer mig för att gå till Martinus men då kommer Gustav och ställer sig framför mig.

Gustav:
-Här. Min speciella blandning.
Han räcker fram en drink som jag osäkert tar emot. Jag känner hur stämningen blir stel mellan oss.
Awa:
-Ehmm.. kan du visa mig vart toan finns?
Gustav lägger en arm runt min axel, och vi börjar röra oss mot vart toan tydligen ska finnas. Men till min förvåning så hamnar vi i ett rum.
Awa:
Jag frågade vart toan ligger, vad gör jag här?
Gustav:
-Jag tänkte att jag ska visa dig mitt rum.
Awa:
-Så nu har jag sett ditt rum, får jag gå.

Utan något svar börjar jag röra mina steg mot dörren, men jag hinner inte längre när han stoppar mig genom att ta tag runt min handled.
Gustav:
Erkänn att du gillar mitt rum, men jag kan lova att du kommer gilla mig mer i sängen....

Jag känner direkt rädslan och paniken som sprids i min hela min kropp. Jag försöker dra tillbaka min hand men som vanligt misslyckas jag totalt när hans grepp hårdnar för varje sekund som går. Han puttar mig mot väggen och hans skarpa blick möter mina ögon som nu glänser....

Awa:
F..får jag gå nu.?!
-Hans läppar lämnar ett enkelt skratt medan han med en hand gör så att mina händer hamnar bakom min rygg.
Gustav:
-Jag måste ju få det jag vill ha innan.

Han kommer närmare och hans vidriga läppar hamnar på min hals, en ensam tår rinner ner på min kind, han tittar på mig med en ironisk blick.
Gustav:
Gråt inte nu, det tar bara några minuter, men det beror också på hur bra du är...

Hans kalla händer är just nu under min tröja som snart inte finns kvar på min kropp. Hans läppar trycker han hårt mot mina, jag besvarar inte hans kyss vilket gör så att han släpper ifrån och ser på mig med en arg blick.

Gustav:
-Lyssna på mig, om du inte besvarar så kommer jag göra detta tills du är med på det.

Han forsätter och lämnar sugmärken som nu kommer stanna där i flera dagar.
Awa:
-Snälla sluta, jag vill inte. Snälla.

Utan problem ignorerar han det jag säger, långsamt drar han ner min gylf, mina tårar rinner så mycket så att snart så tror jag inte att det finns några kvar. Han drar mig till sängen men då slits dörren upp och utan att jag ens behöver titta så vet jag vem som står där, det är säkert Marcus, ändå så dras min blick till dörren och till min förvåning står Martinus där.
Awa:
-Martinus, snälla hjälp..

Jag kunde se ilskan i Martinus ögon och hans käkar som han nu hade spänt. Han tar mig bakom hans rygg, han börjar slå Gustav så hårt så att han ligger på golvet med blod och blåa märken över hela hans ansikte. Utan att titta på mig gick Martinus och plockade upp mina kläder som han sedan hjälpte mig att få på, han omfamnade mig en varm kram. Aldrig i hela mitt liv hade jag gråtit så mycket som nu. Han gav mig små enkla pussar på min panna, som då tröstade mig.

Awa:
-Kan vi gå härifrån, snälla?

Han tar ett prinsess grepp om mig och bär mig ut ifrån villan, han släpper mig när vi är utanför. Jag kunde inte inte glömma de bilderna av händelsen i mitt huvud, det gjorde så att jag grät mer och att Martinus omfamnar mig ännu en gång.
Schhh... Awa jag är här med dig, jag kommer inte lämna dig. Ta det lugnt.
Han flätade våra händer och vi började röra oss bort ifrån platsen.

Vi börjar närma oss den vita villan som tillhör killen som nyss har räddat mitt liv , jag stannar och ser honom rakt i ögonen.
Awa:
Kan vi sova hos dig?

Ojojoj, hoppas ni gillar kapitlet :)