Superficial Love M.G (Avslutad)

"Mår du bra"?

Några dagar senare

Jag satt och stirrade på den diamanten som satt på mitt finger. Jag älskade den här ringen så mycket, den var speciell, det kanske är för att det är den ringen som håller i min och Martinus kärlek, vår löftesring. En sista gång ser jag mig i spegeln och rättar till den långa klänningen som sitter på min kropp.

Vi skulle till balen som vi har i slutet av nian. När jag kände mig färdig gick jag ut från rummet och ner för trapporna för att möta Martinus som väntade i nerdervåmingen.

Martinus perspektiv:
Min blick drogs till Awa som bar på den långa röda klänningen och sitt hår som hon fint hade gjort ordning och satt ihop, medan några slingor hängde där framme. Jag log ett motvilligt leende, jag är så glad och stolt, att jag har en så fin och vacker flickvän. Både på insidan och på utsidan, det är därför jag hatar mig själv. Jag låter inte henne vara lycklig, vilket hon förtjänar. Och jag är envis, jag låter inte henne gå till någon bättre än mig. För fortfarande älskar jag henne så himla mycket och vill ha henne för mig själv.

Awa:
"Martinus, ska vi gå eller?"

Hon väcker mig från mina tankar och ler istället medan jag tar tag i hennes hand och långsamt promenerar vi mot balen.

Awa:
"Mår du bra Martinus?"

Jag tittar frågande på henne en stund.

Martinus:
"Varför ska jag göra det?"

Awa:
"Nej men, du verkar tänka på något annat."

Hon hade rätt, jag tänkte på annat som jag bara inte kunde sluta tänka över, jag tänkte på hur hemsk jag var, och hur fin Awa var. Om våra personligheter verkligen passade. Jag stannade och tog tag i båda hennes händer och tittade djupt in i hennes ögon och sedan på hela hennes ansikte som log ett fint glatt leende. Jag rynkade lite lätt på ögonbrynen och tog ett hackigt andetag.

Martinus:
"Vad tycker du om mig?"

Hon såg lite förvånad ut på grund av den underliga frågan som jag helt plötsligt hade ställt. Men sedan la hon sin hand på min nacke och strök lite upp mot min kind och log sitt vänliga leende som satt på det felfria ansiktet. Jag fick så många skuldkänslor.

Awa:
"Jag älskar dig, det är för att du är den personen som aldrig vill skada någon annan. Jag är så lycklig med dig, och jag kommer lova dig en sak, oavsett det som du gör eller händer, så kommer jag alltid att älska dig."

Det hon sa gjorde fick mig att få så många skuldkänslor, jag kanske var en sån som hon beskrev mig, men innerst inne är jag en helt annan person.

Martinus:
"Jag med, jag kommer alltid vara med dig, och älska dig."
-
Nu hade vi stigit in i lokalen, och efter att vi hade gått in fick Awa syn på hennes kompis och nu stod hon med henne och pratade. Hon tittade alltid på mig från långt håll och log mot mig, det var den blicken som gjorde mig helt varm i kroppen. Jag känner hur det vibrerar i min ficka, jag ursäktar för mina vänner, sedan går jag ut från lokalen och svarar.

Martinus:
"Jack, är du redo?"

Jack:
"Det är Jack vi snackar om, jag är alltid redo."

Martinus:
"Bra. Som vi sa, du kommer hit, sedan kör du henne till kyrkogården."

Jag la sedan på samtalet och stukade ut högt. Nu var det dags.
____

OMG HÖRNI JAG HAR INTE UPPDATERAT PÅ FLERA DAGAR! FÖRLÅT MIG!
MEN JAG SKA FÖRSÖKA VARA MER AKTIV, PROMISE!
OCH NI ÄR SÅ BÄST FÖR ATT NI FORTFARANDE LÄSER DENNA OAKTIVA BERÄTTELSE ❤️