Superficial Love M.G (Avslutad)

"Lägg dig inte i"

Awas perspektiv:
Efter en lång och tråkig måndag så är jag glad över att jag nu ska gå hem. Jag låser igen mitt skåp och vänder mig mot Marcus som nu står bakom mig.  

Awa:
Ska inte du hem?
Marcus:
Nej, läraren vill prata med mig, så jag ska vänta här.
Awa:
Har det hänt något?
Marcus:
Nej , vi ska bara prata om mitt betyg.

Han ler sitt fina leende, innan han omfamnar mig i en lång kram, vilket förvånade mig lite. Han la sina händer på mina kinder.
Marcus:
Ta hand om dig.
Awa:
-Detsamma, vi ses imorrn.

Jag sa det med en osäker röst innan jag lämnade korridoren. När jag likaså har lämnat skolan stannar jag upp pågrund av tanken som jag får.

Jag har glömt en viktig bok som jag skulle plugga med i skåpet. Med en suck går jag tillbaka och upp för trapporna. Så fort jag kommer in i korridoren så blir jag förvånad. Det är en stor folkmassa och såklart förstår jag att några slåss med varan. Snabbt fast samtidigt osäkert går jag fram till mitt skåp. Medan jag låser mitt skåp hör jag en välbekant röst som nu skriker från folkmassan.

Jag släpper allt som jag har i handen och tränger mig genom folkmassan som slänger ifrån sig flera svordomar efter att jag har puttat de, men jag kan inte bry mig mindre.

Först försöker jag slita Marcus ifrån Gustav som nu har röda samt blåa märken över hela ansiktet. När Marcus får syn på mig försöker han sluta men Gustav hindrar honom genom att fortsätta.

Marcus:
DIN FUKING IDIOT, SER DU INTE ATT EN TJEJ NU ÄR INBLANDAD?!

Jag får ett hårt slag på på armen av Gustav, men äntligen slutar slagsmålet när Martinus slår Gustav så hårt så att han ger upp. Med hjälp av Martinus sår ser man tydligt hur han också har vart inblandat i slagsmålet. Det blir knäpptyst när alla andra lämnat korridoren, alltså så är det bara jag, Marcus och Martinus som är kvar i korridoren.

Exakt när jag är på väg att säga någonting, öppnas dörren och där stiger Sara in. Jag ser direkt den oroliga blicken i hennes ögon innan hon går fram till Martinus och omfamnar honom, till min förvåning besvarar Martinus inte ens hennes kram.

Sara:
Martinus,vad är det som har hänt?!
Awa:
Marcus, kom jag hjälper dig med dina skador.
Jag tar tag i hans hand och går mot toan, han sätter sig på toalettsitsen, långsamt duttar jag  med  det blöta pappret  på hans sår.
Awa:
"Berätta för mig, hur började detta."
Marcus:
"Det är inte det viktigaste nu, det viktigaste är hur du mår."

Vi ser varandra rakt i ögonen som jag avbryter genom att ställa mig upp och harkla mig.
Awa:
"Varför gjorde du så, alltså jag menar varför slog du honom?"
Marcus:
"Räcker det inte med att jag säger att han ville våldta dig Awa?!"
Martinus:
"Om du inte hade lämnat henne ensam på festen hade han inte gjort det." Förvånat tittar jag bakom mig, där jag får syn på Martinus.
Marcus:
"Martinus, lägg dig inte i detta. Awa, jag går nu vi ses imorrn."
Han ger mig en kram sedan fanns han inte i korridoren mer.

Awa:
"Varför sa du så Martinus?"
Martinus:
"Vad menar du, så du är inte arg på honom?"
Awa:
"Han gick säkert för en anledning Martinus."
Martinus:
"Anledning? Så hans anledning är att få och hänga med Sara, medan du är ensam på en fest, huh?"
Awa:
"Det kan fortfarande vara någonting viktigt som hände, okej?"
Martinus:
"Varför skyddar du honom så jävla mycket för, du har fortfarande inte förstått vad han gjorde."
Awa:
"Snälla sluta överdriv så mycket Martinus, och nu bryr du dig FÖR mycket, och det är bara jobbigt. Så du måste lära dig en sak, lägg dig inte i saker du inte har någonting med och göra.

Frustrerat öppnar jag dörren till korridoren och går ut.

Martinus perspektiv:
Jag står där med tårar som kam lämna mina ögon närsomhelst, jag la mig inte i, det ända jag gjorde var att hjälpa henne. För om jag inte hade gått in i rummet hade hon vart våldtagen. Men hon förstår inte det, hon kanske inte vet  hur mycket jag älskar henne....