Superficial Love M.G (Avslutad)

Hitta den rätta....

Ett svagt ljud hördes från honom, sägandes.

Marcus:
Exakt så känner jag varje dag.

Marcus perspektiv:

Meningen som jag nyss sa råkade jag uttala. Nu i efterhand så önskar jag att jag inte borde sagt det. Men Awa släpper inte kramen, långsamt drar jag in hennes goda doft i mina näsborrar. Jag vet inte, men sen första dagen jag såg henne, så har hennes doft hittat en plats inom mig. 

Min hjärna tar upp alla minnen med Awa nu när jag står här och hårt kramar om henne, först var det hon som älskade mig. Tänk att hon mådde så dåligt över att jag inte ens gav henne någon uppmärksamhet.

Att jag stod framför henne och berättade att jag var kär i en annan tjej. Tänk hur dåligt hon har mått utan att jag märkt det. Men nu får jag allt tillbaka, nu är det jag som får stå här med pirret i min mage varje gång jag ser henne utan att hon märker det. Nu är dwr jag som får se henne med min bror. Men jag fötjänar det.

Jag minns den dagen som om det vore igår, jag skrek på henne pga att hon sa att jag skulle lämna Sarah, tjejen som jag var kär i, hon sa att hon var en dålig tjej för mig. Hon hade helt rätt, men jag såg svart. Jag sa att hon inte skulle bry sig om mig, jag sårade henne för varje dag som gick.

Efter några mimuter släpper vi båa iffån vår långa och bekväma kram, hennes ögon är nu naturligtvis rödsprängda, hela hennes ansikte såg trött ut, hon hade ju ansträngt sig så mycket oxh gråtit så mycket också.

Hennes ögon såg frågande ut nör hon med sina glansiga ögon möter mina.

Awa:
"Varför har du dåligt samvete, Marcus?"

Jag tittade ner, sedan upp igen.

Marcus:
För att jag förstod aldrig dig, jag var falsk mot dig. Jag sårade dig mer för varje dag som gick. Jag har skuld känslor.

Hon stod tyst ett tag medan hennes blick åkte ner och tittade på golvet, sedan mötte hon mina ögon igen, fast denhär gången log hon ett vänligt leende.

Awa:
"Jag har gått över det Marcus, du behöver absolut inte känna såhär längre. Så jag tycker att du också ska komma över det, det kommer en dag hitta den rätta som du kommer älska, som ditt hjärta kommer slå extra för, som matchar dig."

Jag kände hur mitt hjärta nästan slutade slå i någon minut. Jag försökte pressa fram ett litet leende.

Jag älskar dig Awa, du är den ända mitt hjärta kommer slå extra mycket för, det är dig jag vill matcha.

Det var det jag tänkte men det fick jag behålla i min hjärna själv. Vi fick en kort ögonkontakt innan den avbrytes när jag och Awa hoppade förskräckligt av att en trött hand bankande på vår ytterdörr. Awa hoppade av rädsla och hon stod närmast dörren, hon vände sig om och jag antar att hon var påväg att öppna. Jag hade en känsla av att den hårda knackningen inte var säker, och att personerna som stod bakom dörren inte heller var säkra. Det var därför jag skyndade mig efter Awa för att hindra henne att öppna dörren, men det var för sent.

Awas perspektiv:
Hastigt öppnar jag dörren då jag hade en känsla av att Martinus stod bakom den, och glädjen spred sig när jag såg att jag inte hade fel. Där stod Martinus helt dyngsur med huvudet ner riktat mot marken, långsamt tittade han upp på mig, han stod där utan någon min på ansiktet, utan han var helt blek och hade röda ögon. Jag trampade hårt mot honom och kramade hans ospända kropp. En panikslagen min befann sig på mitt ansikte när jag såg blod på mina händer efter att jag hade släppt Martinus. Jag tittade förskräckt på honom, men han rörde ingen min. Tårar började bildas ännu mer när jag tittad på mina blodiga händer, hans rygg var full med blod, han hade nu säkert förlorat hur mycket blod som helst. Han hann inte ens stiga in innan han med en duns föll ner på sina knän.